Juli 2001. Hustrun till ägaren. Hon som var från Uruguay och försynt undrade vad som var så roligt när hon berättade om vildsvinen som ställde till med oreda bland vinrankorna. Vi log väl egentligen bara. Skratt är ett för starkt ord i sammanhanget.
Solen hade stått högt när vi svängde in på vingården i Toscana. Jag kommer aldrig att glömma namnet på den: Isole e Olena. Eftersom jag tänkte att hon var både isolerad och allena den dagen. Vilket naturligtvis inte var fallet. Men det kändes så där hon stod framför några nordeuropéer, en kanadensiska och en nordamerikanska och berättade om vinerna.
Gården är bland annat känd för en syrah men ikväll drack vi Chianti Classico från 2003 som jag köpte 2006 i Reims, Frankrike. Sötfruktig, väckte sensation här hos familjen. Som bjöd på älgfärsbiffar dagen före min födelsedag.
Den andra flaskan var en Amarone från en helt annan del av Italien. Ett vin som drar åt bordeaux-hållet om det inte vore för styrkan och mandelmassigheten i doften. Jag har druckit bättre årgångar av den. Och i morgon som är en avgörande dag vill jag inte ha slokande huvud. Så vi lät mer än halva flaskan bli.
Jag tror ofta att jag aldrig glömmer ett ansikte. Det stämmer allt sämre ju äldre jag blir. Det är namnen jag minns. Men inte på hustrun till Paolo de Marchi.
Isole e Olena Chianti Classico 2006 (nr 73190)
Amarone Classico (nr 12363)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar