Nu är M&M från Malmö i stan. Senast jag träffade M var då. M&M skulle äta på Djuret klockan åtta. Efter måltiden skulle de till Levelius, eller rättare sagt Berlin som stället heter sedan länge. Där var det tänkt att vi skulle träffas. Nu fanns risk att nämnda träff skulle frysa inne. På grund av portnycklarna. Jag ringde till J för att höra om han hade något förslag på lösning av problemet och han kom med den, som det skulle visa sig, briljanta idén att jag skulle fråga grannarna.
Grannarna lånade ut nyckeln till mig. Nu kunde jag träffa M&M! Något skulle jag väl få i mig också. Gärna på ett stillsamt ställe där man kan ensamäta i lugn och ro. Det skulle med andra ord inte vara för mycket folk. Jag cyklade in i Gamla Stan. Grill Ruby var det givna stället. Något bussigt från Nya Världen och så en saftig lyxburgare till det. Lite lagoma ljuddekorationer sådär. Tänkte jag. Utanför Grill Ruby stod både sådana som ville komma in, sådana som hade gett upp och några som var på väg därifrån. Behöver jag skriva att stället närmade sig eller kanske till och med översteg brandsäkerhetsföreskrifternas angivna maximala antal gäster. Jag cyklade upp på Södermalm. Den där italienaren i Timmermansgatans backe då? Fanns inte längre. Marie Laveau? För öppet. Jag skulle få torgskräck av att sitta där och äta.
Cyklade i riktning mot Nytorget. Utanför Süd stod en man och hanterade skaldjur i höstkylan. Har Süd skärpt sig? Jag har inte varit där på flera år, vet inte. Fortsatte Katarina Bangata och Skånegatan. Snotty såg fullt ut, Sardin var som fisken i burken. Gick förbi lite osäkra näringsställen där gästerna förmodligen betalar för mycket för något högst medelmåttigt. Det som en gång hette Folkhemmet kanske bytte namn för flera år sedan. Det var inte heller aktuellt nu. Passerade också flera restauranger där gästerna var snygga unga vilkas släta hy fick något varmt över sig i stearinljusskenet. Till sist kom jag på att Humlehof skulle ha bra fläsklägg. Har aldrig varit inne på stället.
Menyn skriven på svarta tavlor både utanför dörren och inne i lokalen. Fläsklägg fanns. Jag frågade om köket var stängt, om man fick sitta i baren medan man åt och om de tog kort. På det svarade den yngre servitrisen i tur och ordning "nej", "ja" och "alla utom Diners och HM". På vänstra väggen ovanför baren visades Eurosport. Det var hugg och sågfärdigheter som män tävlade i. Stockar och stubbar skulle sågas eller yxas på tid. Stihl hade sponsrat. Jag har verkligen inte sett allt!
Humlehof har tre sorters röda på glas, bland annat Koonunga Hill. Jag beställde fläsklägg och en flaska Erdinger Hefe. Som alltså är ett öl. Fläsklägget var av en storlek som motsvarade tre portioner. Det kom med pepparrot, senap och rotmos. Ett tips är att man beställer en och delar med någon eller ett par. Jag kunde inte slutföra. Medelåldern på den ölhallsliknande krogen var som min nuvarande. Det fanns inget ängsligt eller trendkänsligt vare sig över stället eller dess gäster.
Sedan gick jag till Berlin. Där satt M men inte M. Han hade tagit "time out" efter måltiden på Djuret. Men hans syster och svåger var där. Samt ett par journalister och någon fru. (Det känns trist att skriva "någon fru". Jag vet inte vad hon jobbar med och hann aldrig fråga.) Några drack vin, jag drack pastis. Berlin är väl trevligt men varför så kassa vinglas? Alltså sådana med tjock kant. Förmodligen för att de är lättare att hantera. Bra musik var det på stället. Bra ålder också. Vi blev utkörda vid halv två. Jag cyklade hem via Strandvägen och hade "Late For The Sky" i lurarna. Som bortsett från några jobbiga upptempo-låtar är i det närmaste felfri.
Penfolds Koonunga Hill Shiraz 2005 (nr 88460)
Och för er som inte följer mina förehavanden på fejan, jag har bostäder till årsskiftet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar