Äh, kort ba, Bob Hund spelade på Strand igår kväll. Strand hette Street innan jag åkte till Kina men eftersom Street konkade, drivs nu stället i annan regi och heter Strand. Biljetterna till konserten hade varit utsålda sedan länge men jag kom över ett par som hade tillhört ett par med förhinder. Tack för det MÅ! Jag gick dit med P som är en före detta Pekingbo och före före detta Malmöit.
Konserten beskrev en u-liknande kurva. Alltså det började på topp, dalade mot mitten och nådde toppen igen. Om det var problem med ljudet, aningen otajt eller något annat vet jag faktiskt inte men det kändes inte helt på hela tiden. Thomas Öberg angrep Stockholmspubliken mellan låtarna, pratade om "skånsk gåshud" och berättade att klaviaturspelaren hade tilldömts jättemustach och tropikhjälm på grund av för mycket syntspelande. Öbergs energi var intakt.
Bästa låtarna då? "I stället för musik förvirring", "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag tror jag" och "Nu är det revolution på gång".
Eftersom man alltid måste välja tre.
Innan konserten började tillbringade jag en stund på La Casa som ligger i hörnet av Högalidsgatan och Västerbrofästet, snett mitt emot Lasse i Parken. Jag åt pizza och drack ett glas av ett av de två viner som finns på glas och inte heter "husets", förmodligen, om listan som jag hittade på nätet nyss stämmer, det här: LA POCCIO, Primitivo del Salento. Det var inget att skriva hem om men heller inte, för att vara primitivo, helt odrickbart. Syltigheten matchade den smälta osten fint, eller nåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar