Den Adlige är intressant. Han, en riktig underdog får man tänka, drar sig nämligen inte för att skriva om "etablissemanget". Det sistnämnda måste vara ett kotteri till vilket den Adlige inte räknar sig. Man får tänka sig att den Adlige, sitt efternamn till trots, befinner sig i ett ständigt utanförskap. Att han får vända på slantarna för att få det att gå ihop. Och att han på något märkligt sätt ändå lyckats med konststycket att både ge ut en bok om "rebeller" och skriva om samma bok på Nyhetskvarnen.
Jag, en typisk reaktionär, tillhör sedan länge etablissemanget, eller om det är rödvinsvänstern, Pol Pot-kramarna, de politiskt korrekta, overklighetens folk, sätt in valfritt politiskt invektiv. Tillhörigheten gör att jag skrattar lite överlägset när jag ser den Adlige skriva "FORCA SILVIO!" (sic).
Det kan också vara en bluff som jag går på, det kan vara satir. Nyhetskvarnen har ju haft flera exempel på den litterära formen bland debattartiklarna de senaste veckorna. (Och alltid i kommentatorsfälten.) Det kan vara ironi på en nivå som övergår mitt förstånd.
Det kan också vara så att den Adlige kanske har tagit en klunk hembränt och låtit tankarna löpa fritt. Jag, om någon, vet ju hur det kan gå. Åtminstone om man i stället för hembränt skriver Château Labadie (eftersom vi i etablissemanget inte dricker hembränt).
För hur annars ska man förklara att den Adlige utan hämningar lyckas med konststycket att reducera kritiken mot ett statsöverhuvuds stora inflytande över ett lands medier, till en fråga om solbränneskämt och älskarinnor? Läs själva vad den Adlige skriver.
Château Labadie (nr 3550)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar