2014:10 Omtanken

Jag är arbetslös. Under hösten blev uppdragen till företaget allt färre och det ledde till att jag fick gå. Sedan den första mars står jag för första gången på länge utan arbete. Mina dagar ägnas således åt arbetssökande. Tre processer jag har varit inne i har varit för arbeten som jag har bedömt som mer intressanta än de flesta andra som jag har sökt. Både den första och den tredje av dessa avbröts. Den andra gick jag inte vidare i. En av mina före detta kollegor hör av sig på mejlen med jämna mellanrum och undrar hur det går för mig. Förra veckan föreslog han att vi skulle träffas för att träna. Vi gjorde nämligen det regelbundet när jag arbetade. Jag cyklade ner på stan, vi sågs på kontoret, gick till F&S för att klä om och sprang sedan upp mot den åter gröna Hagaparken och pratade. Sedan åt vi lunch som han bjöd på. Vi gick tillbaka till kontoret och pratade ytterligare en stund, jag passade på att få ett kort snack med en av mina andra kollegor och sedan tog jag mig hem igen.

2014:9 Demokrati

Jag står utanför Slussens T-baneuppgång och väntar på kulturchefen. Slänger en blick på EU-valaffischerna som sitter på staketen när en man närmar sig. "Den här regeringen vill man ju inte ha kvar i höst" säger han och tittar på mig. Han har en burk Sofiero i handen, han kan vara närmare 40 och det är något med hans beteende som är udda. Han stannar. Han ser mig aldrig i ögonen när han pratar och hållningen är lätt framåtlutad. Sofiero-burken håller han stelt i vänster hand. "Jag tror inte att den här regeringen sitter kvar efter höstens val" svarar jag. "Den här regeringen har förstört för alla, för gamla och sjuka och för svaga" fortsätter han "och det vill man ju inte ska fortsätta". Jag ångrar att jag har börjat prata med honom, jag irriterar mig på hans bruk av "man" - som om det fanns ett samförstånd mellan honom och mig i synen på regeringen. "Jag är mest intresserad av miljöfrågor, har inte så mycket koll på det du beskriver" halvljuger jag. "Men som sagt, det blir nog en annan regering, jag är miljöpartist och tror att de kommer nog att sitta i den." "Jag är Sverigedemokrat" säger mannen. "Du skojar!" utbrister jag okänsligt. "De vill göra det bättre för alla; pensionärer, sjuka och arbetslösa. Och så är de ju emot invandring och jag vill ju inte ha mer av den skiten". "På den punkten har du ingen sympati från mig" säger jag. Kulturchefen dyker upp och jag lämnar platsen. "Du hittar kompisar överallt!" säger han. "Jag har för första gången i mitt liv pratat med en Sverigedemokrat" svarar jag.