Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 7. Onsdagen den 6e oktober 2021: Syltan

När pandemirestriktionerna var som strängast hände det att jag passerade den här krogen under mina kvällspromenader. Det såg ibland ut som att de tog lätt på restriktionerna. Gäster satt med fulla ölglas långt efter att serveringen skulle ha avslutats. Vilket skulle kunna betyda att de hade köpt drickat nyligen. Eller så satt de och tjuvhöll på drycken alternativt drack sparsamt. "Syltan" har aldrig lockat mig. Det kan bland bero på den taffliga text som sitter utanför restaurangen. Eller på klientelet som verkar utgöras av tatuerade skäggnissar som det går tretton på dussinet i den här stan. Eller, mest troligt, på att jag brukade vara en magsur man utan förmåga att ha roligt. Men eftersom Syltan ligger i slutet Östra Förstadsgatan måste jag prova den. En ung man hälsar mig välkommen och påpekar att cykelstället ligger på andra sidan av gatan. Jag får ett bord i den pubmysiga lokalen där sällskap med olika åldrar har onsdagshygge. Menyn är inte tidsanpassad, det finns inte en enda vegetarisk rätt. Jag bestämmer mig för en choucroute med högrev, korv, morötter och potatismos. Den unge mannen rekommenderar en svensk APA till den. APAn är fri från överaromatiska humlesmaker men lite besk och platt i munnen. Maträtten doftar skidsemester, det är röksmaken från korven som gör det. Jag blir genast på gott humör och ser branta glaciärklädda österrikiska bergstoppar framför mig. Potatismoset är kryddat med muskot, pluspoäng för det. Maträtten som i övrigt går åt kalopshållet är både mättande och smakrik. Man känner sig som hemma. För mig hade de gärna fått koka sönder högreven men det är en randanmärkning. När APAn var urdrucken bad jag om en lager. Fick en svensk sådan som var passabel men inte i klass med tjeckisk. Hur vill jag betygsätta Syltan då? Om man inte är vegetarian men vill ha ett gott mål i början på utkanten av stan så ska man gå dit. Tro mig, jag har god smak.