Köksbaren i Umeå

 Vit crôzes-hermitage, en lager som heter L och Brännlands iscider. Janssons frestelse-kroketter på en kräm av Västerbotten. Obbolaaborren med svartrötter, kantarellringar som liknar lökdito, dill, svamp och svartrötter. Bra ställe där gemytet och dryckestipsen slår maten.

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 9. Fredagen den 18e februari 2022: Egentligen utanför ämnet: en tvärgata vid Värnhemstorget

Vi hade haft vår FaceTime-träff, jag hade druckit två glas Marie och satt i mig några nävar jordnötter. Energin att laga middag fanns inte men hungern pockade. Ut gick jag, i blåsregnet på Lundavägen, över Värnhemstorget till Såjja i hopp om att äta något och kanske få öva mandarin med den kinesiska studenten som jobbade där i höstas. Det var fullt. Studenten syntes för övrigt inte till. Jag gick över torget, in på Ringgatan.

Tredje gången gillt, tänkte jag och bestämde mig för att ge den av somliga så hyllade pizzerian ”Dal Sud” ytterligare en chans. Två gånger tidigare hade jag blivit besviken, kanske hade jag bara haft otur. Jag blev anvisad ett bord och beställde en ”Inferno” på servitörens rekommendation. Samt ett glas ekologisk barbera. Degen smakar pinnbröd och såsen saknar såväl smakdjup som komplexitet. Det är bara chillihetta. Lägg därtill att den är oljigt fet och att den smälta osten nästan flyter på den. Oskicket att hälla upp glasvinet utom synhåll för gästen och sedan bära in glaset med den i mitt fall för varma barberan är också svårsmält. Jag har fått lära mig att äta upp. Ikväll hörsammar jag för en gångs skull inte lärdomen. 

Kvarterets Lazio på Lundagatan med påtagligt lägre svansföring än etablissemanget på parallellgatan har godare pizzor. De godaste ”ambitösa” pizzorna i Malmö har jag dock ätit på ”Far i hatten” i Folkets Park.  

Krogarna på vägen som byter namn flera gånger del 8. Onsdagen den 3e November 2021: Västergatan 16

Västergatan 16 är en restaurang som ligger på den sista delen av den här gatan. Att jag har hoppat över flera krogar mellan Syltan på Östra Förstadsgatan och denna beror på att en vän var i stan tillfälligt och eftersom hon bodde på ett hotell som ligger närmare Ruths och Västergatan 16 än Marie Antoinette - som skulle varit mitt nästa val - så fick det bli den lilla restaurangen som låg där Tryne till Knorr låg en gång i tiden. Ruths som var min plan var fullt.

Jag tror att det var nästan fem år sedan vi sågs. Och det var just här. Det jag främst minns från maten den kvällen var en sorbet med smak av harsyra. Kanske för att jag instagrammade den.

Upplägget på krogen är en fast meny med fyra rätter samt bröd och smör. Till det kan man välja en vinmeny. Det gör vi inte eftersom det är en vardagkväll med påföljande arbetsdag och, åtminstone i mitt fall, en åldersfråga. Det blir två glas varav ett är en syrah från Rhône med björn på flasketiketten. Jag drack också en öl innan hon kom.

De fyra rätterna den här kvällen är i tur och ordning en rökt torsk, kantareller, hjortinnanlår och blåbärsglass. Allt balanserat och vällagat. Möjligen att torsken hade ett tillbehör som närmade sig det för söta. Hjortinnanlåret är så mört och saftigt att den tillsammans med den dragonsmakande såsen som inte är en béarnaise får mig som nästan aldrig äter kött att smälta. Kanske är lemon curden till blåbärsglassen också för söt. Småsaker en sån här kväll. 

Min vän har blivit mor sen sist. En överraskning för mig eftersom hon inte har uppdaterat om det på sociala medier. Jag får se bilder på barnet. Hon frågar vad jag tycker om pandemin, som vi där och då trodde var ett passerat kapitel. ”Alla hatade pandemin” skrattar jag. Vi betalar och går ut. Hon skrattar när hon hör om min oförändrade civilstatus. Vi skiljs åt utanför hotellet och jag promenerar hem längs gatan som byter namn flera gånger.