Woody Allens Match Point

Trots att filmen redan har funnits på dvd ett tag så ser jag den på bio. Och nu finns det risk att jag förstör för er som inte sett den genom att dra handlingen. Irländske tennistränaren Christopher Wilton (Jonathan Rhys Meyers ) hamnar genom tennisklubben i en rik London-familj, Hewett, där han inleder ett förhållande med dottern, Chloe (Emily Mortimer), som han senare gifter sig med. Genom blivande svärfaderns hjälp får han jobb i familjeföretaget. Redan innan giftermålet dras han emellertid till blivande svågern Toms (Matthew Goode) flickvän, den misslyckade skådespelerskan Nola Rice (Scarlett Johansson). Chris och Nola har ett kärleksmöte i ösregnet på ett sädesfält utanför Hewetts sommargods. Det är en engångshändelse. Under ett tennispass berättar Tom för Chris att han och Nola har gjort slut. Han har förälskat sig i en kvinna som ska han ska gifta sig med. Chris försöker då få tag på Nola. Hon har lämnat London men återvänder och stöter ihop med honom på Tate Modern. Nu inleder de ett passionerat kärleksförhållande som resulterar i att hon blir gravid. Parallellt med detta försöker Chris och Chloe att få barn. Chris som under filmens gång har fått allt högre befattningar i familjeföretaget är på väg, men tvekar hela tiden, att berätta för hustrun. Till sist hotar Nola att berätta för Chloe varvid Chris planerar vad som ska se ut som en narkomans rånmord på Nolas hyresvärdinna med efterföljande spontandråp av vittnet Nola. Det går som planerat. Polisen misstänker för en tid Chris men det slumpar sig så att en narkoman som råkat hitta hyresvärdinnans vigselring och därefter mördas antas skyldig till brottet. Filmen slutar med att man skålar i champagne för Chris' och Chloes nyfödda barn medan Chris stirrar ut över Themsen med, får man anta, väldigt dåligt samvete.

Jag tar inte lätt på filmer av Woody Allen vilket betyder att jag har höga förväntningar. Han har trots allt mästerverk som "Zelig", "Manhattan" och "Annie Hall" i bagaget. Besvikelsen är ett faktum. Jag kanske är empatistörd. I så fall är filmen lysande. Men om jag är normal, då är något galet med den. I början av filmen läser Chris "Brott och straff" av Dostojevskij. Raskolnikov mördade ju som bekant sin pantlånerska. Han tyckte - i något slags Nietzche-inspirerad övermänniskofilosofi - att det var rätt att mörda en lägre stående individ för att uppnå ett högre gott. Nu är det mer än tio år sedan jag läste den ryska klassikern men jag vill minnas att jag kände och led med den fattige studenten. Trots att Rhys Meyers spelar väl har jag svårt att känna med hans rollfigur genom hela filmen. I en drömscen i slutet av filmen motiverar han för övrigt inför Nolas och hyresvärdinnans spöken sitt brott med liknande raskolnikovska tankegångar.
Allen har också tidigare gjort film där brottslingen kommer undan. I "Små och stora brott" från 1989 är huvudrollsinnehavaren en ögonläkare som riskerar att få karriären förstörd av älskarinnan Dolores (Anjelica Huston). Han anlitar en yrkesmördare för att bli av med "problemet" och allting ordnar sig. I den filmen finns en rolig parallel-handling där Allen spelar en regissör som gör intellektuella filmer om stora filosofiska frågor. I "Match Point" - som inte är en komedi - finns ingen typisk allensk humor. Jag skrattade bara en gång men det berodde på en missuppfattning. Jag tror att Allen i den här filmen till skillnad från Ang Lee inte älskar sina karaktärer och det kanske inte heller är hans intention. För att jag ska bry mig är det emellertid nödvändigt. Dialogen känns också ganska blodfattig.
Trots att jag kanske framstår som negativ och njugg tror jag att filmen är bland det bästa som finns att hyra eller köpa på dvd just nu. (Förutom Stockholm tror jag inte att den går på bio någon annanstans i Sverige.) Den är välspelad, kläder och miljöer är fantastiska och Rhys Meyers gör sig lika bra i kritstreck som i Fred Perry. Jag hade dessutom glömt vilken snygg sport tennis är. De enda viner som figurerar är Puligny-Montrachet - en appelation från Bourgogne som jag aldrig har druckit - och champagne.