Tegelstensromanerna får hyllplanen att bågna. Spellängden på genomsnitts-cd:n får lyssnaren att somna. Kvalitet tycks ibland gå före kvantitet. Igår var det teaterföreställning på Dramatens lilla scen. Klockan sju såg jag och J hur ridån gick upp. Halv elva bugade sedan skådespelarna till applåderna från publiken i den halvfulla salongen. Närmare tre timmars teater om man utesluter pausen alltså. Det blev emellanåt segt. I andra stunder engagerande. Frank Wedekinds "Lulu" från 1922 beskrivs som en monstertragedi. Livia Millhagen gör huvudrollen - en kvinna som har blivit något slags projektion för manligt begär. Nellie, Lulu, Katja eller Eva. Hennes namn växlar beroende på vilken man hon träffar. Bland männen finns ett gammalt medicinalråd, en självömkande konstnär, en akrobat och en polis. Döden följer i hennes spår. Männen tar antingen livet av sig eller dödar varandra. I slutet av pjäsen har Lulu blivit prostituerad. Hon möter sitt öde hos en torsk som för tankarna till någon av Thomas Harris´figurer.Jag läser inte recensioner men rubriker kan jag inte undgå. Vill minnas att teaterkritiken inte var helt positiv. Vad tyckte jag själv då? Jo, den var som sagt alldeles för lång. Sedan fanns det några detaljer som störde mig. Varför sminkar man en vit människa till en mörkhyad år 2006? Är det för att driva med gångna tiders föreställningar om etnicitet? Är det ironi? Eller vad? Jag förstår inte. I den ännu under tidigt nittonhundranittiotal i vissa avseenden så hopplöst antikverade punsch- och frackstaden Uppsala kunde man ibland se skokrämsfärgade människor i studentspex. Det var inte kul då och det är inte kul nu.
Men mot skådespeleri, scenografi och kostym har jag inget att invända. Ej heller musiken, både den som interfolierade scenbytena och den som fanns i bakgrunden i några av scenerna. Laibach! när hörde jag deras misshandel av Beatles' "Get Back" senast? Det var överhuvud taget mycket 80-tal över föreställningen som bort kortas och gjorts om.
Några åskådare gjorde en enaktare av pjäsen genom att gå i pausen. Själv stannade jag och hann med ett glas av den lite platta men ack så eukalyptus och rootbeer-doftande Lindemans Shiraz. Tack J som genom kontakter fixade fribiljetter!
Lindemans Bin 50 Shiraz (nr 6374), 70 kr
Lulu
en monstertragedi av Frank Wedekind
Regi och scenografi Ole Anders Tandberg
Översättning Ulf Peter Hallberg
Kostym Maria Geber
Ljussättare Ellen Ruge
Peruk och Mask Lena Bouic-Wrange, Kaisa Mylläri
I rollerna Livia Millhagen, Rolf Skoglund, Tommy Nilson, Magnus Roosmann, Gustaf Skarsgård, Johan Holmberg, Inga-Lill Andersson, Torkel Petersson, Johan Lindell, Kicki Bramberg, David Weiss, Mia Björne m fl
Speltid 3 tim och 15 min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar