9 mars 2007

Smakminne

I en ålder då det blir allt svårare att lära sig, i betydelsen att komma ihåg, tycks gommen bli allt mer minnesgod. Jag kan exempelvis inte längre dricka Laphroaig utan att ha tjäran i munhålan minst ett dygn efteråt. Nu tycks de rostade franska faten, för jag tror att det är rostade franska fat, gå samma väg, dvs sitta i munhålan långt efter avslutat vinpimplande. Brolio och Fonterutoli är skyldiga i det här fallet. Eftersom vinerna är så storslagna är jag beredd att leva med det.

Inga kommentarer: