Sommartid

Dygnet behöver fler, inte färre timmar just nu. Jag vaknade 530. Mitt sovrum är inte att känna igen. Kläder i drivor, bokhyllan är nästan helt utplockad. I ett hörn står en stapel med böcker som jag tar med till Peking. Stapeln är hög, det kommer att bli tungt.

Igår kom jag hem från Karlstad där min stilige kusin E disputerade i fredags. Jag satt och lyssnade när han grillades av den ditreste opponenten i sal 138 på universitetet. Grillades är ett för starkt ord. Opponenten hade en positiv grundinställning till avhandlingen, han bad den blivande doktorn att utveckla, "expand", vissa tankar och motivera valet av tema och avgränsningar som gjorts. Och E hade inga problem med att göra det. Efter några frågor från publiken tillträdde betygsnämnden. Vi andra gick ut i foajén och åt snittar. När betygsnämnden förkunnat att E hade godkänts skålade vi i cava. Det var en codorniu med bronsskär etikett. Eftersom jag inte var i mitt lusiga esse skrev jag inte ner vad den hette. Lunch på stan. Fick en kolerisk eruption när jag insåg att lönen inte kommit in på kontot. Drack därför ett stort glas bib-vin från Gandia till den smaklösa vegolasagnen som jag beställt. Vinet ställde allt till rätta. Som vanligt. Slumrade sedan några timmar på Best Western och klädde sedan om. Festlokalen hette Terrassen och låg i Mariebergsskogen. Utsikt mot ett vatten, troligen en vik av Vänern. Doktorns pappa, tillika min morbror A hade redan i fjol lastat bilen full med champagne för kvällens fest. Vi drack av den medan vi väntade på att Stockholmskontingenten skulle anlända. När den hade gjort det satte vi oss till bords. En buffé av värmländska gôttegrisar hade dukats upp. Krögarna förklarade att gôttegris var detsamma som meze eller tapas. Men med svenska ingredienser. Där fanns bland annat korngryn och en liten kulformad värmländsk potatissort. Korngrynen ingick i den "tabboul" som krögarna presenterat. Min kusin B frågade om jag hade hört uttrycket "tabboul" tidigare. Det hade jag inte. Jag förklarade för henne att min för tillfället så ljusa och välvilliga inställning till tillvaron fick mig att avstå från att raljera över "tabboul". Maten var ju dessutom god. En australisk bordeauxblandning dvs merlot och cab med vaniljdominans över den glesa frukten dracks till. Jag var toastmaster. I tur och ordning talade handledaren, doktorns far A och doktorns mor G. A:s tal var särskilt klokt och tänkvärt. Mitt emot mig satt ett före detta kommunalråd från Uppsala som jag pratade uppländska ortsnamn med. Efter middagen skröt jag patetiskt om min blogg för E:s kompis O. Att Paggan hade läst den. Vi hängde kvar tills lokalen stängde. Det blev ingen dans. Ner på stan. Nattklubben "Koriander" spelade G'n'R:s "Sweet Child of Mine" under de minuter jag behövde för att inse att jag inte skulle kunna höra vad någon sade därinne. Och för att inse att den ljusa stämning som präglade mig skulle kunna övergå till mitt vanliga melankoliska grundtillstånd. Gästerna där var hälften så gamla som jag och fick mig nästan att tänka på alltings förgänglighet. Men istället för att göra det gick jag till hotellet och sov.

I torsdags var jag och Ensamma mamman på opera. Jag åt för övrigt en genomfet laxpudding på Operakällarens bakficka. Och gladdes åt att det fortfarande finns näringsställen med personal som hunnit fylla femtio.

I dag ska jag fortsätta att packa och städa. Och där gick en timme av min sommartid och kom aldrig åter.