4 augusti 2007
Jag lever i en dokusåpa del I
I onsdags kväll hängde jag upp tvätt på balkongen. Jag passade samtidigt på att titta in i det andra rummet eftersom hon som bor här vägrar prata med mig och springer in dit så fort hon hör nyckeln i ytterdörren. Jag ville se om hon var hemma. Jag antog att hon inte var det eftersom det var så tyst. I hennes rum låg två mobiltelefoner på laddning, för mig okända modeller. Tar hon hit sina kompisars mobiltelefoner för att ladda dem? tänkte jag. När det hade gått en timme gick jag ut för att se om tvätten hade torkat. Då får jag se en kvinna i femtioårsåldern på sängen i det andra rummet. Hon låg och skickade textmeddelanden och hade bara underkläder på sig. Hon såg inte mig. Jag blev rädd. Vem var hon och var kom hon ifrån? Jag låste in mig på mitt rum för att vänta ut henne. När hon lämnade lägenheten skulle jag gå ut i vardagsrummet. Jag satt och läste, bidade min tid. Det gick några timmar. Jag hörde aldrig att hon försvann men såg att det var plötsligt var mörkt i dörrspringan till hennes rum. Passade på att ge mig ut i regnet för att gå till stormarknaden. Ringde D för att fråga om hon visste vem som var i min lägenhet. Det gjorde hon inte. På väg hem tittade jag upp mot 23:e våningen. Det var fortfarande mörkt i lägenheten. Väl hemma gick jag ut för att känna på tvätten. Inne i halvdunklet, på sängen i det andra rummet satt hon med täcket över sig och tittade på mig. Jag bestämde mig för att agera som om inget hade hänt och gick ut vardagsrummet, började plugga och satte på musik. Halv elva kom hon som bor här hem. Vi hälsade artigt på varandra. På kinesiska. Jag frågade om hon behövde en nyckel. "Nej, jag har". "Din vän då?" Jag gav henne en nyckel. "Tack" sa hon och log. Hade vårt förhållande normaliserats? Sedan såg jag den femtioåriga damen under torsdagsmorgonen igen. Igår vid lunch gick jag hem för att hämta ett busskort som jag glömt. Den femtioåriga kvinnan satt på soffan i vardagsrummet. Jag frågade henne rakt ut och faktiskt oartigt: "Vem är du?" "Jag är hennes...mother". Jaha. Så låg det alltså till. Skulle hon hjälpa den andra att flytta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar