Peking välkomnar mig

Igår landade U och hennes make här. (Jag kommer pinsamt nog inte ihåg vad han heter i förnamn eftersom det är hans smeknamn jag oftast hör. Smeknamnet börjar på G, tror jag.) Jag ringde U när de var på sidenmarknaden - det där shoppinginfernot som alla turister, utom pretton som undertecknad, besöker när de är i stan. U och G var väl inte över sig entusiastiska. Nå, vi bestämde att träffas på kvällen för att äta. Jag tog tunnelbanan till deras hotell som ligger vid Xidan. Hotellet verkar vara av den bättre sorten, åtminstone av rumspriserna att döma. Men även andra omständigheter styrker den uppfattningen, exempelvis rummet som är stort nog att framkalla torgskräck och vars marmorklädda badrum rymmer både badkar och dusch. Vi gick ut och valde den första bästa restaurang som vi såg. Den var sichuanesisk och hette Yuxin Sichuan Cai om jag minns rätt. Därinne fick vi en nummerlapp och väntade i en kvart på att bli placerade. Ett gott tecken. Lokalen var stor, bara kineser bland gästerna. I vår avdelning satt man bland små bambupaviljonger med plastgrönska. Vi åt groda, fisk, aubergine, revbensspjäll, selleri, lotus och ris. Allt hett och gott. Grodgrytan var kanske i oljigaste laget. U berättade om vad som hänt i hemlandet. Jag pratade om mina erfarenheter i Kina. Vid bordet intill vårt satt några inhemska tjugonåntingar och lullade till sig. Mina kinesiska vänner som i genomsnitt är hälften så gamla som jag dricker inte alkohol så jag är inte van vid att se berusade unga kineser. Jag kunde förstå det mesta av bordsgrannarnas babbel vilket innebär att jag har lärt mig något under de snart fem månader som jag tillbringat i det här landet. U och G stod för notan som slutade på 273 RMB. Tack!
Jag tog taxi hem. Chauffören som pluggar engelska inför nästa års olympiad frågade mig vad byggnaden där regeringen sammanträder heter. Jag gissade på "parlament". Han lärde sig uttala det. Vi pratade också om betydelsen av orden "avenue" och "street" eftersom han körde längs Changan avenue - den långa gatan som passerar Himmelska Fridens Torg och andra platser. Han frågade mig, och låt mig för en gångs skull vara lite skrytig, hur många år jag hade pluggat. Fem månader, sade jag. Han kunde inte tro det. Så frågade han om jag hade varit i Kina tidigare och vad jag planerade att göra. När jag svarat utbrast han:
"Vilken utveckling! Första gången i Peking som turist, andra gången som student, tredje gången som arbetande, fjärde gången kanske med familj. Peking välkomnar dig!"