Vinprovning på the Bookworm

I torsdags var det dags igen. I lokalen som på en gång är bokhandel, bibliotek, restaurant och trådlöst nätkafé i närheten av Sanlitun skulle ASC Fine Wines korka upp flaskor från Alsace med Trimbachska etiketter. Först ut var en grönäppelfrisk och rättfram pinot blanc. Vilket aperitif, alternativt buffévin! Saliven strömmar till i skrivande stund. Nummer två en stram riesling, den ni köper på bolaget hemma. Hög syra även här. Doften så där brummigt, bilverkstadsaktig riesling men ren. Trean en ovanligt syrlig gewurz. Nästan allt man kan förvänta sig i doften men tungan krullade sig. Gillar faktiskt inte druvan i det här pH-området. Även presentatören, den ämable ASC-representanten som är bördig från området, medgav att Trimbachs högsyrepolicy inte är riktigt anpassad för den litchidoftande druvan. Nummer fyra en något anonym men extraktrik och inte på något sätt dålig pinot gris. Riesling-flaska nummer ett var korkad så jag ropade in en ny. Förra gången jag provade viner på the Bookworm var en av italienarna korkad. Hoppas att arrangörerna inte tycker att jag är en pina i ändalykten som påpekar det.
Det var som vanligt uppsluppet. Vid mitt bord satt en ung amerikanska som jobbade på USA:s ambassad. En annan amerikanska vars sysselsättning jag inte uppfattade, ett par från San Fransisco och en engelsk affärsman som pendlade mellan åtminstone fem storstäder i världen. San Fransisco-maken är här för att lansera en digitalfotorelaterad produkt. Han pluggade i landet för 20 år sedan vilket innebär att han skulle kunna vara lika gammal som undertecknad. Hans hustru arbetar inte men är enligt egen utsago väldigt aktiv på andra sätt. Ambassad-tjejen berättade att hon hade varit i mitt hemland på sommarläger. Hon hade velat komma till Sverige eftersom hon hade varit kär i prins Carl Philip. Inte överraskande blev vistelsen resultatlös ur den synvinkeln. Men hon hade lärt sig luciafirande och annat matnyttigt. Skulle tro att hon är sådär 15 år yngre än undertecknad.
Som vanligt anlände jag till provningen på fastande mage eftersom jag trodde att kanapéerna skulle kunna stilla min hunger. De var emellertid färre den här gången. Den första, en parmalindad grönsparris, var väl inte optimal till pinot blancen. Laxkanapéerna, den ena med kallrökt, den andra med kokt var väl inte heller ett äktenskap instiftat i himlen, men den cashew/grönmögelfyllda litchin var bra till gewurzen. Favorit i repris, den serverades förra gången också. (Rökta saker är väl bäst med öl eller vad säger ni, Lisa och Dag?) Jag är glad att de inte serverade gåslever, en av traktens specialiteter, eftersom jag tycker att den är god men finner produktionsmetoden otillständig. Jag hann snacka lite pinot auxerrois med den lika entusiastiske som ämable monsieur och det är ju alltid trevligt. (Det pratas för övrigt alltför lite om pinot auxerrois i världen.)
Dessvärre slutar monsieur i och med denna provning och ersätts av en fransyska. Som Nelly Furtado sjunger. "All Good Things (come to an end)"*.

Deb kassa bilden: Monsieur stående. Hon som tar över till vänster. Jag kommer att uppdatera med deras namn när jag hittar visitkorten.

*Hur kan jag veta det? Hon kan ju vara lika bra, om inte bättre.