Snart två veckor in på det nya året. Om ytterligare två börjar det kinesiska nyåret. Oxens, kons eller snarare buffelns. Jag vet inte vad det betyder för en drake som jag. Innevarande år skulle ju inneburit karriärlyft och pengar men dålig hälsa och inget kärleksliv. När jag skrev om det så blev min goda vän vid Riddarfjärden orolig att jag hade börjat tro på kinesisk astrologi. Det hade jag inte.
En god vän här i Peking sällskapar, som man sade för några decennier sedan, med en ung kinesiska. Hon har en amper humor som jag uppskattar. Hon är fixerad vid varumärken och lyx , hon är bortskämd på ett sätt som kan bli tröttande. En lördag i november gav min gode vän henne en laptop. Eftersom jag och den gode vännen hade umgåtts under dagen följde jag med när den bärbara skulle köpas. Under processen som varade någon timme och innefattade en gratisinstallation av en piratad version av det Seattlebaserade mjukvaruföretagets kontorspaket visade flickvännen aldrig någon som helst glädje över sin present utan insköt bara med jämna mellanrum synpunkter, på sin i och för sig välformulerade men monotona engelska. Ordet "tack" hördes aldrig.
Den lördagen blev jag så trött på henne att jag bestämde mig för att inte träffa dem på ett tag. Det kanske inte går att förstå av min korta passage ovan varför mitt tålamod tog slut men jag kan försäkra er att det var så. Och det berodde naturligtvis inte enbart på henne.
Jag och kompisen tränade i fredags. När vi var klara anslöt hand flickvän och vi gick tillsammans till en japansk teppanyaki-restaurang. Det kändes bra att träffa henne igen. Efter några glas plommonvin berättade jag för henne om det här. Hon berättade att hon aldrig säger tack till nära vänner och föräldrar när hon får någonting. Det kanske är en kulturell skillnad. Hursomhelst känns allt bättre. Kompisen tyckte också att det var bra att jag sade det.
Efter teppanyaki-restaurangen tog vi oss till en klubb. Det var både roligt och dumt.
Lördagen användes till återställning. Min vana trogen, det vill säga att göra allt ett par år senare än när andra gör det, såg jag Darling när det började bli kväll. Bland det bästa jag sett av svensk film den senaste åren! Vilket skådespeleri av Michael Segerström! Jag fick mess från grannfrun. Hennes systerson hade anlänt och vi skulle äta på Yuxin Chuancai igen. Grannfruns tre döttrar och en konsult i 55-årsåldern var också med. Det var gott som vanligt. Mat för fyra vuxna, en åttaåring och två femåringar. Öl och läsk inkluderat, endast 380 RMB. Jag betalade, varför jag nu skriver det. Jo, för att jag alltför ofta känner mig som "Danny the freeloader".
När jag kom hem såg jag Mannen från Mallorca. Det är 25 år sedan den spelades in. Stockholm såg smutsigare ut på den tiden. Folk klädde sig sjavigare. Men kylan verkar vara densamma nu som då. Jag har sett Leif GW Persson-filmatiseringen tre gånger tidigare. Har inte tröttnat på den än.
Jag har inte avgivit några nyårslöften. Med risk för att låta pretentiös, jag ska försöka tala sanning i år. Och betala notor lite oftare.
Bild: skåpet har texten "Kommunistpartiet 10 000 år". En bättre översättning kanske är "Länge leve kommunistpartiet!". Det är den första möbel jag ser med en politisk paroll.
1 kommentar:
Oj, nu förstår jag förra inlägget, nä, om jag hade fått en dator av någon i familjen hade jag nog tackat och bugat djupt. Så pass västerländsk är både jag och hela min familj trots allt.
Skicka en kommentar