Tjugohundranio nummer tre - jag går på Pure Lotus

För ungefär tjugo år sedan var jag vegetarian. Ja, det hände att jag åt fisk, och ibland slank det ner en lammdel också. Det senare eftersom jag tänkte att lammen hade det bättre än grisar och kor medan de levde, därför var det inte lika fel att äta dem när de var döda. Som vegetarian tyckte jag det var löjligt med vegetariska ingredienser som härmade köttbitar. Jag menade att en vegetarian minsann inte behövde skämmas för sig utan kunde äta sin egen typ av mat utan att fegt klä ut den till "riktig" dito. Mitt mest bestående intryck från den tiden är mitt livslånga kärleksförhållande till kikärter, linser, spiskummin och tofu.
Vegetarianismen avtog med tiden, idag räknar jag mig nästan som omnivor.
Denna inledning föranledd av att jag blev medbjuden på en vegetarisk restaurang här i Peking igår. Pure Lotus heter den och ligger på en innergård bland några Pekingskt gråa hyreshus, strax öster om korsningen tredje ringvägen och Gongti Beilu. Som vanligt lyckas interiörerna blända en på ett sätt som exteriörerna aldrig avslöjar. Så är det på Beijing Palace också, för övrigt.
Personalen är klädd i färggranna "etniska" kläder och man får några droppar lucky water i handflatan när man gör entré. Det finns en stor matsal rakt fram och till vänster en lång korridor med valvingångsförsedda rum för större sällskap på ena sidan och mindre utrymmen för mera tête-à-tête-liknande måltider på den andra. I den dämpat belysta matsalen visas en tecknad film på en stor skärm i bakgrunden. Toaletterna är oklanderliga.
På Pure Lotus äter man vegetariska rätter som härmar kötträtter. Något som jag alltså inte hade gillat för tjugo år sedan. Pekinganka, oxköttbitar, grillspett och kyckling. Fågelimitationen är en riktig trompe l oeil, komplett med knottror där de förmodade fjädrarna har suttit. När man tar ett lår så upptäcker man att såväl ben som bindväv saknas och skinnet är av samma material som allt annat. Det är inget skinn, om man ska vara noga. Skinn har däremot den imiterade ankan. Hur det går till vet jag inte men det är i högsta grad illusoriskt. Grillspetten smakar spiskummin och den lite grillkryddeliknande blandning som också penslas på förlagan som säljs på gatan bland barerna i Sanlitun till hungriga nattslarvare. Allt är gott, måhända lite sött. Vi äter frukt som vi doppar i chokladfondue till efterrätt. Till det här som vi äter, eftersom Varg - också känd som grannmannen - ska återuppta sitt huvudstadsvärv på måndag och därför lämnar Folkrepubliken, dricker vi lindblomste. Och cola. Pure Lotus serverar bara alkoholfri öl. Och det är det enda dumma med den här restaurangen.
Jag tackar PrC och PrP för att jag blev medbjuden på detta!