2009:35 Bränna pengar

Jag dejtade en rysk psykolog en gång. Med betoning på en. Förutom att hon var bildad på ett sätt som jag inbillar mig att bara utbildade ryssar som vuxit upp under kommunism och hunnit leva några år i det postplanekonomiska är, så hade hon en del intressant att förtälja. Hon berättade att många som har alkoholproblem vill hitta skäl att fira. Så att det finns en anledning att öppna en flaska. Jag kom att tänka på det igår kväll när jag efter halvtimmen på löpbandet bestämde mig för att dagens ovanligt lyckade prestationer skulle belönas med ett glas, eller två, eller tre, ja det blev faktiskt fem innan jag lommade hem.
L'Isola är inte en skiva med Kent utan en sardinsk krog som ligger i det stora shoppingkomplexet Pacific här i Peking. (Skivan med Kent heter Isola.)
Klockan 9 en tisdagkväll i den ekonomiska skymningstillstånd som börjar märkas även här satt det bara ett par på de stoppade stolarna vid ett av de vitduksklädda borden. Menyn var prissatt som låge restauranten i Stockholm. Dessutom försedd med den lilla anmärkningen att en 25%-ig serviceavgift skulle påföras notan. Dyrt, om ni till äventyrs inte skulle förstå vad jag menar.
Trots det så beställde vi lammkotletter - som visade sig vara rack - med söta gröna bönor och några andra tillbehör som jag inte minns i skrivande stund. Dessutom beställde vi två överprissatta sidorätter: stekt potatis (underbart söt) och überbitter rossosallad med bacon. Mina rack var perfekt tillagade och med en saftig men inte koftsmakande fettrand. P fick skicka tillbaka sina då de var blodröda nästan rakt igenom. De kom tillbaka i bättre skick.
Jag har inte druckit något vin från Sardinien tidigare. Det röda Argiolas Perdera, Monica di Sardegna 2007 kom in och doftade friskt, nästan lätt sangioveseaktigt med svaga ektoner. Smaken var till en början förhållandevis balanserad men ju längre middagen led, desto mer tog syran över. Det kändes stumt och kartigt. Viner från Piemonte har jag druckit flera gånger. Igår var första gången för ett vin som luktade kalops, eller mer precis, kokade rotfrukter. Tråkigt. Smaken var åt det fadda hållet men ganska strävt. De Marie, Barbera d'Alba 2006, hette det. Minns att ni kan glömma att beställa det alltså. Notan slutade på 1375 RMB!
Sedan tittade vi in på Mosto som var stängt och gick vidare till stekosrökiga sunkstället Aperitivo där två glas Rosemount Shiraz Cabernet gjorde oss sällskap medan Supertramp, Queen och Jimmy Somerville strömmade ur högtalarna.