2009:37 Gå hem

Jag tar en paus i arbetet och läser dagens nummer av Salon. Jag var betydligt mer entusiastisk för nättidningen för tre år sedan än jag är idag. Det har varit för mycket presidentval för min smak de senaste åren. Cary Tennis' kolumner är nästan alltid läsvärda. Idag handlar det om hur man säger åt en gäst att gå hem. Återkommande självbjudna gäster som bara tittar in men sedan inte har vett att gå. I Sverige tror jag inte att fenomenet är så vanligt, vi ringer i regel innan vi hälsar på. Men ibland måste man även få inbjudna gäster att förstå när det är dags att gå. Det är inte alltid helt lätt, särskilt inte om gästen har druckit några glas vin. Ett knep är att börja diska. Ett annat, det rakaste, är att säga till när det är dags. D brukar säga till mig - som har svårt att inse när jag ska gå ut i hallen, dra på mig rocken och knyta skorna - "Jag ska inte hålla dig här längre." Det är artigt och hur tjockskallig jag än blir av alkohol så brukar budskapet gå hem. Man kan också tala om för gästerna att man tänker lägga sig.
Men egentligen är frågan fel ställd. Istället borde man som gäst oftare fråga sig hur man kan bli bättre på att förstå att det har blivit dags att gå hem. I den sista meningen kan ni byta ut orden man, sig och man mot respektive jag, mig och jag.
Det här inlägget blev svamligare än jag avsett. Nu slår det mig att det finns en annan situation. Om man som gäst har tråkigt på en middag, vad gör man om man varken får ljuga eller somna?