2009:46 För kännedom, mest min egen framtida

När jag hade vaknat och ätit frukost fortsatte jag att se hur Robert de Niro och Liza Minneli agerade musikanter i havererande äktenskap i New York, New York som jag hade börjat se under fredagen. Filmen som mot slutet blir en musikal i en musikal får tre och en halv taktpinne av fem. Eftersom jag i alla avseenden blivit mer konservativ och mittfåreaktig så har jag ju till och med fått något försonligt i blicken även inför framställningar där det plötsligt börjar sjungas och dansas som vore det spontant. Det var också skönt att se något av Scorsese som varken innehöll skottlossning eller lemlästande.

Det är vårvärme här nu. Jag promenerade till Comptoirs de France drack mitt mjölkkaffe och åt min helgcroissant samtidigt som jag läste The White Tiger av Aravind Adiga. Min enda indonesiska bekantskap - den före detta klasskamraten, kinesättade matvetaren R som jobbar på ett vitaminföretag här i staden - ringde och ville dels att vi skulle träffas över en kopp, dels att jag skulle följa henne till min skräddare.

Jag klippte mig på vägen hem från det franska kaféet. Lyckligtvis arbetade inte den där praon som höll på att ta livet av mig förra gången. Det var den vanliga personalen, jag passade på att ta en nackmassage när jag ändå låg i stolen.

Gymmet som jag brukar gå till marknadsför sig som ett spa. Jag har alltid trott att spa betyder att det finns något slags badanläggning. Det visade sig vara ett missförstånd från min sida. På Nirvana räcker det med massageavdelning för att det ska få heta spa. Jag sprang en halvmil där medan jag tittade på en BBC-dokumentär om en rysk vapenkrängare som åkte fast häromåret. Oerhört intressant.

R mötte mig utanför the Village. Vi gick till skräddaren och sedan till Element Fresh. Hon berättar att hon vill vidga sitt nätverk, att hon har för få vänner och att hon aldrig hittar på något. Det märkliga är att hon varannan vecka medverkar i något fotoalbum på Facebook tillsammans med ett tjogtal i hennes ålder. Det kan vara resor till städer i närheten eller middagar, alltid sådana där ganska stora tillställningar. Jag, om någon, borde träffa fler och hitta på mer. Vet inte varför jag är så passiv. Eller, det vet jag nog. Eftersom jag inte vet hur länge jag ska vara kvar här vill jag inte investera i bekantskaper som tar slut innan de har börjat. Kanske tänker jag fel.

P hämtade mig utanför 3-3 och så åkte vi ut till K som hade taco-fest i sin nya lägenhet vid fjärde ringvägen. Han hade bjudit två kinesiska syskonpar och ville att de skulle få uppleva något riktigt svenskt. Det är ju helt riktigt. Tacos och spagetti med köttfärssås är väl i högsta grad svenskt. Han hade riktigt trevliga viner också några chilenska och ett australiensiskt. Sedan drack vi drinkar, det blev spontandans och färd först in till Chaoyangparkens västra port och sedan till ett dansställe inne i stan som hette Yes. Det var längesedan jag hade så roligt, jag som ogillar barer och klubbar. Något måste ha hänt.

För övrigt kollade jag inte ett enda mejl under lördagen.