2009:183 Bokstavsmänniskorna

Jag slutade kolla statcounter för länge sedan. För er som inte vet vad statcounter är kan jag berätta att det är ett sätt att se hur många som har varit inne på ens blogg. Jag vet alltså inte om jag har tio eller fler läsare längre. Kommentarerna här blir alltmer sällsynta. Det behöver inte betyda att läsarna är det. Jag har ju själv mer eller mindre slutat att kommentera vad andra skriver. Jag läser också allt färre bloggar. Både Facebook och Twitter har bidragit till det. Så nu säger jag delvis emot mig själv. För om det är så att allt fler beter sig som jag, dvs läser allt färre bloggar men twittrar och fejar desto mer, så borde ju resultatet bli att även min blogg riskerar att få minskat antal läsare. Eller?

Jag tror mig veta vilka mina läsare är, åtminstone de flesta. De är sådana som jag känner och umgås med. Ibland förekommer de här men då endast i bokstavsform. Eventuellt finns det ett visst underhållningsvärde att läsa om sig själv här. Men bokstavsformen är av hänsyn, jag vill inte att någon ska hängas ut. (Har hört hårresande historier om sådana som i realtid twittrat från middagar med privatpersoner som inte varit införstådda med detta. Om vad som sagts och gjorts. Där namn förekommit helt oproblematiserat.) Jag har förståelse för att framställningen blir lidande av alla dessa bokstäver men jag har försökt att använda pseudonymer och det fungerar inte. Ni får helt enkelt leva med bokstavsmänniskorna. Eller sluta läsa. Eller ännu hellre, vara med när det händer.

Jag har för övrigt köpt en flaska som heter Tatachilla. Det är en shiraz från McLaren Vale. En tätpackad sådan.

Tatachilla Shiraz (nr 6584)