2009:186 Message from a bottle

Jag är väldigt glad över att bloggen inte fanns för tio år sedan. Eller twittrandet för den delen. Då hade nämligen mitt patologiska meddelandebehov fått sitt utlopp i offentligheten. Ni hade exempelvis kunnat läsa om den där invigningsfesten i landsorts-Sverige där Enya spelades i en nedsläckt lokal och ett gäng ballonger singlade ner från taket samtidigt som ljuset tändes. Där traktens lokala blåsorkester spelade "We will rock you" och festen på stadens hotell innehöll underhållningshöjdpunkter i form av skokrämssminkade skandinaver iförda turbaner och saronger som dansade till Guantanamera. 

Det slapp ni. Men inte min gode vän J, den disputerade entomologen numera tvåbarnsfar, som jag messade till under pågående aktivitet. Han fick sin beskärda del. Vilket han nog har glömt.

Denna inledning eftersom en god vän ställde frågan: "om du nu hade så vansinnigt trevligt med fantastiska människor, live vid din sida - varför var du tvungen att söka kontakt med andra samtidigt?!?"

Och det är en fråga som jag inte har något svar på. För det är sant att jag hade fantastiskt trevligt i kväll, ingen ironi i det, och samtidigt ville meddela det. 

Längesedan jag drack så många bra viner också. 

Jag är inte längre så intresserad av det negativa, av dissandet, det är så enkelt. Att skriva bejakande om det som är bra är så mycket svårare. Det är vad jag försöker understundom. Om det sker som kvitter eller bloggande spelar mindre roll. Tror jag.

Vinlista följer inte idag.