Igår stämde jag och Porsche-P träff på Xiabu Xiabu som är en hotpot-sylta. Och för er som inte vet vad hotpot är kan jag berätta att det är en buljong som man kokar lövtunna köttskivor, svamp och grönsaker i. Ett slags gör-det-själv-rätt. Det blev mala-buljong. Ma står för den där domnande känslan som sichuanpepparn åstadkommer och la är helt enkelt chilihetta. Bland det som skulle doppas i denna österns fondue fanns blodpuddingliknande tofuskivor. De var, om uppfattade menyn riktigt, smaksatta med ankblod. Jag tyckte att det smakade häst-häst-tiger-tiger. Idag berättade jag för läraren S att jag hade ätit tofu med ankblod. "Vad tyckte du?" "Sådär" svarade jag. "Blod är bra, det renar lungorna från allt damm som man andas in här i Peking" fortsatte S. "Ni kineser har många idéer om hur olika råvaror är bra för olika organ" sade jag med ett tonfall som låg någonstans mellan öppenhet och von-obenattityd. "Ert sätt att se på hälsa och det västerländska sättet skiljer sig kraftigt" fortsatte jag. Hon instämde.
I morgon ska jag träffa A som är här just för att skriva om det. Nu ska jag sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar