2010:4 Rött

Oh my, vilken god chenin blanc vi drack till lantpatén ikväll! Jag tror att den var sur lie vilket betyder att den legat på jästfällning, för den smakade så. Den var också så där ren och klar i smaken som riktigt bra viner är. Men om jästfällningen ville jag inte fråga för det blir så lätt att middagar urartar i något slags oavsiktlig show off från min sida. Att jag dominerar och söker bekräftelse på min eventuella kunskap hos serveringspersonalen.

Jag hade valt lamm till huvudrätt och bad att få smaka en bordeaux till den men icke. Jag tyckte att den var gles och hade för grova tanniner. Kanske har jag en omogen vinsmak eftersom jag gillade den spanska fruktdrivna syrahn så mycket bättre. Det blev några ostar sedan och så en söt spansk garnacha till dem.

Brasserie Rouge - så varmt välkomnande med allt det röda! Jag var där med C som är på tillfälligt besök från öst och N. En krog jag gärna återvänder till. Möjligen lite vimsig service men det är en randanmärkning. Utmärkta viner och bra mat och så allt det röda! Och det utmärkta middagssällskapet.

2007 Domaine du Pas Saint Martin Saumur Jurassique (France, Loire Valley, Anjou-Saumur, Saumur)

2006 Taberner Huerta De Albala

Mendoza någonting, har glömt vad den hette, se bilden, upplys mig gärna!

PS. Såg att delar av Devilles trevliga servis var där och åt. DS

2010:3 Le Weekend

Kalla mig gärna enkelspårig men jag tjatar om Deville. Det gör jag för att restaurangen har så trevlig personal och för att de alltid har erbjudit sig att öppna flaskor som inte står som glasvin i deras menyer och låta gäster köpa just dessa viner i glasform. Dessutom har de bra glas att njuta vinerna i. Stället är varmt och mysigt kan tilläggas.

Jag och M gick dit i fredags, vi hade spelat ett par pingismatcher på hans kontor innan. Där hade vi druckit lite Les Fumées Blanche och delat den minsta varianten av Cordo Negro mellan seten. Hunger och törst efter något bättre gjorde sig påmind. Han var sugen på Château d'Arlays Côtes du Jura Blanc, jag var sugen på supervin i största allmänhet. Vi satte oss i baren på den lilla krogen och jag blev erbjuden att smaka ett vin som inte liknat något jag erfarit tidigare: Les Calcinaires - ett lantvin producerat av Domaine Gauby. Det var lite oljigt, hade ingen syra att tala om och doftade grapefrukt. Inte dåligt men, eftersom jag var i mitt mest konservativa tillstånd avböjde jag denna produkt från Côtes Catalanes. Vad jag i stället valde till den lantpaté som fick utgöra huvudrätt - vi hade fått en gräddig soppa som amuse bouche - blev i stället en riesling från Mosel, signerad Fritz Haag. Jag vill minnas att den faktiskt hade något gräddigt i doften - jag har inte varit med om det tidigare - men att den i gommen uppvisade hög syra, bra längd och friskhet och allt det där som professionella vinskribenter beskriver så mycket bättre. Petroleumet lyste med sin frånvaro. Däremot är Château d'Arlays Côtes du Jura Blanc bättre till patén. Märkligt vin. Oxiderat utan att kantra. Mmm.

M valde sedan en sorbet-tallrik medan jag gick på tre ostar varav två utgjordes av Beaufort och Roquefort. Han drack en banyuls som doftade smörkola, jag ett glas av en port som var - jag har inga andra ord - sträng. Möjligen konsekvent då. Den knockade mig fullständigt och får mig i minnet att genast vilja dricka den igen. De här starkvarorna hette Banyuls Mas Blanc respektive 2002 Vintage Port, Quinta do Vale Meao, Douro.

I lördags slumpade det sig så att jag drack en riesling från Kuentz-Bas på Pet Sounds Bar innan jag och J gick hem till A där olika bubblande drycker konsumerades.

I övrigt inget att rapportera.

2010:2 Bordeaux var då?

Om jag skulle ordna en bordeaux-provning, vilka viner skulle jag välja?
Jag går in på systembolagets sajt. En sökning på bordeaux ger 55 träffar. Tänka sig att detta så omfattande distrikt har så skral representation i Sverige! Jag börjar leta i listan efter Château Labadie, en pålitlig Côtes de Bourg som jag brukade köpa. Det är ju, som ni känner till, en appelation som tillhör distriktet. Den finns inte med! Har försäljningen upphört eller är det något annat som spökar? Söker därför på Côtes de Bourg och se, där dyker den upp! Tillsammans med bland annat ett vin från Saltå och ett par från bourgogne. Eftersom jag misstänker att Côtes de Bourg inte är den enda AOC:n från Bordeaux som hamnat i skymundan så söker jag på Pomerol som ger 76 träffar. Sådär skulle jag kunna hålla på, men ni har ju redan förstått poängen. Sökfunktionen på www.systembolaget.se lämnar mycket övrigt att önska,
liksom sortimentet i butikerna. Fleminggatan som jag råkade befinna mig på igår vid lunch har en liten trång lokal där flaskorna är ordnade efter pris och i någon mån geografiskt ursprung. Jag hittade efter en snabb titt inte fler än två flaskor röd bordeaux över hundra kronor. Det är för magert.

2010:1 2000-talets bluff nr 1: Amarone

Varför har man saker på vinden? Jo för att man antingen inte har plats eller vill ha dem i bostaden. När man lägger druvor på vinden så kan man förmoda att det är för att de inte får plats i någons jäsningskar. Eller inte platsar där. Men det är inte vad de norditalienska vinalarmisterna berättar. Nej de säger att den i bästa fall koncentrerade druvmusten med dragning åt sherry och russin är resultatet av anor och tradition. Som syftar till ett av druvmust koncentrerat, fullmatat vin för alla att gilla. För mig är det aningslöshet och tradition i klass med monarki. Det vill säga inget som någon någonsin efterfrågat. Ett statsskick baserat på släktträd. Ett statsskick vars representanters fritid, snygga arvingar och deras dito partners, många stackare fyller sin tillvaro med. Det är något som bara pågår tills någon sätter ner foten. Jag var nyligen en av dessa stackare i mitt förhållande till Amarone. Nu vet jag bättre.

Amarone är lika uppblåst som melodifestivalen. Det är den första bluffen under tjugohundratalets första decennium. Bortsett från den goda flaska som Anna S gav mig i maj 2006 så är det ett så kallat ryssfemmevin. (Just vinet från Anna S kallas för Amarone, men det är egentligen mycket bättre än så, borde nog heta något annat.)

Om Amarone kom från Napa eller Barossa skulle alla vinskribenter dissa det. Nu när det kommer från Veneto mumlar man och suckar underdånigt. Bara för att det kommer från en Italien, för övrigt en av Europas mer dysfunktionella republiker.

Corvina, molinara och rondinella, ni gör ert jobb så mycket bättre i vanlig fin valpolicella.

Amarone, nej jag skulle inte tro det. Häromdagen var det den vördnadsbjudande Serego Alighiero Vaio Armaron som lämnade mig kall. Just nu sitter jag och plågar i mig den svindyra Tommasis variant av häxbrygden. Från 2000. Ett vin som jag inte önskar min värste fiende.

Tacka vet jag Château Montus 2002 som vi också drack i kväll! Motsträviga tanniner och champinjonsoppa i doften. Jag borde verkligen inte skriva detta men om Montus är Juliette Binoche så vill Amarone vara Sophia Loren men blir Cicciolina. Jag skäms redan för den kassa liknelsen. Vad ripasso är vill jag helst låta vara osagt.

Château Montus 2002 - grym
Saint Joseph 2006 - trevlig
Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 2000 - kommentarer överflödiga

Uppdatering: jag drack inte upp, jag hällde ut.