2011:23 Republika viner

Det är inte kolsyrejäsningen som gör att vissa beaujolaiser smakar skumbanan, det är en jäst som heter B71 som används vid tillverkningen av bland annat de enklare varianterna på denna vinifiering av gamay, en jäst som kanske har gett druvan ett oförtjänt dåligt rykte. För ikväll drack jag dyrare, naturligare tolkningar av den. Finingar som släpats från Danmark över sundet in i landet. Pärlor som inte doftade det minsta av billigt godis utan tvärtom var friskt fruktiga med klara syror och balans.

Dessutom två terroirpräglade rieslingar från Österrike, en blaufränkisch från samma land och så ett naturligt, biodynamiskt, arrak-, gulrött äppeldoftande ofiltrerat vitt från Jura, baserat på chardonnay och en grüner veltliner från samma österrikiska producent som fixat rieslingarna.

Det var tokblint och därmed spännande för alla inblandade. Provningen hölls av Patric Henriksson. Munskänkarna när de/vi är som bäst. För övrigt var det bara män som gillade det jurassiska.

Gå in på finare vinare i morgon så kan ni läsa vad vinerna hette. Eller så uppdaterar jag. Vinlistan ska komma på mejl.

Uppdatering med vinlista. Alla franska förutom 2007 Maison Pierre Overnoy Arbois-Pupillin Blanc är gamay-baserade:

2008 Weingut Prager Klaus Riesling Smaragd, (€34 broeding.de, 419 kr sb)

2008 Weingut Prager Wachstum Bodenstein Riesling Smaragd, (€34 broeding.de, 419 kr sb)

2008 Weingut Prager Wachstum Bodenstein Grüner Veltliner Smaragd, (€34 broeding.de, 419 kr sb)

2007 Maison Pierre Overnoy Arbois-Pupillin Blanc, (200 DKK, petillant.dk)

 2009 Domaine Yvon Métras Moulin-à-Vent, (200 DKK, petillant.dk)

2007 Jagini Blaufränkisch Zagersdorf, (€30, broeding.de)

2009 Domaine Jean Foillard Morgon Côte du Py, (170 DKK, petillant.dk)

2009 Domaine Marcel Lapierre Cuvée MMIX, (475 DKK/mg, vinrosen.dk, 300 kr, winetrade.se)

PS. Jag lärde mig också ett nytt uttryck igår: "required taste" sic. DS.

2011:22 Vitt-rött, 2-1

Det här inlägget skulle kunnat handla om en dåligt luftad och för min nuvarande smak alldeles för fruktvulgig pinot noir (Calera), om en chianti som luktade TCA (Riserva Ducale) och därför måste returneras, en handfull billigt argentinskt vitt (Någonting Chardonnay) som fernissar gommen med svaveldioxid och en lika död som brännande barolo från 1998 (Feyles). Det skulle kunna handla om allt detta orättvist drabbande dåliga i vinväg. Nå, barolon var kanske inte så pjåkig. Den var bara inte min kopp te, eller vad man skriver.


Men varför uppehålla sig vid det som inte håller måttet? En päronfruktig och särdeles apero-passande kravmärkt soave på halvflaska, en crôzes-hermitage som luktade rök och Guiness och den fantastiska Le Chenin som förtjusande fru Brax köpt på min rekommendation.

Förutom detta, så gjorde ett trevligt häng i Herrängen,  lördagmiddag med Kulturchefen och efterföljande Kulturnatt samt en sexkilometersrunda i måttligt tempo, den här helgen. Bland annat.

Fasoli Gino Soave Borgoletto (nr 12502), 49 kr 

Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800),  136 kr

Domaine FL Le Chenin (nr 2197), 119 kr

* Bilden. Rotselleri, hare och sky. Le 29, Marseilles, förra lördagen.

2011:21 Ahr

Ahr är en flod som rinner ut i Rhen och omges av några riktigt branta sluttningar där pinot noir, pinot gris och några andra varietaler som egentligen heter något annat på tyska, odlas. Jag provade sex sådana pinot no-ahrer som man så ordvitsigt rubriksatt sammankomsten hos Munskänkarna ikväll. Pinot noir är svårt. Det är hög syra, röda bär och sedan finlir som sandelträ, viskositet, struktur, olika längder och sådant som jag inte begriper. Jag kände en reduktiv doft i en, lite kola i en annan och en i eldigaste laget hög alkoholhalt i en tredje. De var nog alla fina i sin genre. Utom den sista då.
Men vi fick också veta att de helst ska drickas 2013, det är först då "drickfönstret" för godsakerna öppnas. Torsten Rundqvist ledde provningen kunnigt och utmärkt. Jag doftade, smakade och spottade ut nästan allt.

Här kan ni se vad de kostar:

2008 Deutzerhof Altenahrer Eck GG €48

2008 Jean Stodden Recher Herrenberg GG €55

2008 Meyer-Näkel Dernauer Pfarrwingert GG €48

2008 Adeneuer Ahrweiler Rosenthal GG€34

2008 Kreuzberg Neuenahrer SonnenbergGG €38 (favvo - gröna toner i doften)

2008 Nelles Heimersheimer LandskroneGG €27

 

Och så ska ni veta att tokfenolisk mognad bara känns såååå a couple of years ago.

2011:20 Massalia

Jag fick med mig fyra flaskor från Frankrike. En St Émillion, en vin jaune, ett naturligt vin och ett från Cassis. De tre förstnämnda provade jag på en matmässa för vanliga konsumenter som vi råkade slinka in på i Marseilles vid tolvtiden på söndagen. Det sistnämnda gav min generöse bror mig. Han har bett mig att berätta vad jag tycker om det skulle visa sig att jag gillar det. Om jag inte gör det kan jag ligga lite lågt med mina synpunkter. Bror med hustru gillar nämligen vinet. Mycket.

Kvällen före matmässan åt vi på en restaurant som heter Le 29. I fönstret till krogen stod tomglas som tidigare hade härbärgerat dyrbart innehåll. Det gjordes också reklam för provningar av olika slag. Menyn på Le 29 var förtryckt och laminerad. Det kanske fanns högst ett 20-tal viner inalles, vita inkluderade. Av de exklusiva producenterna syntes nada. Vi började med ett rött och ett vitt från trakten, båda rekommenderade av kyparen. Det vita var en charmlös chardonnay, det röda ett kartigt med hög syra. Ingetdera defekt men båda lite småtrista. Jag hittade en crôzes-hermitage från Alain Graillot i menyn. Den smått arrogante kyparen förklarade att vinet ifråga var slut. Då beställde jag en bra gigondas i stället. Chardonnay från trakterna kring Rhônes mynning kanske inte kan bli bra, det kanske är för varmt där.

På matmässan provade jag även en räcka bourgogner som var dyra och intetsägande. Sully hette producenten. Desto roligare då att de flaskor jag bestämde mig för, nämligen det gula från Jura, det naturliga från Rhône och st-émillionen, samtliga är så bra. De ska professorn få smaka.

Rapport kanske följer, kanske inte.