En kollega fick förhinder och krängde biljetterna för mindre än halva priset. Jag ringde kulturchefen och vi slog till. Underhållning är tidsfördriv för sådana som är tråkiga, har tråkiga vänner eller bara har tråkigt i största allmänhet, har någon sagt. Jag brukar påstå att det bland mina vänner finns de som slår alla ståuppare med hästlängder. Och att jag därför inte går på ståuppkomedi. Det kanske inte är sant. Men vad som är sant är att jag inte särskilt lockas av föreställningar som ska locka till skratt. Därför hade jag heller inte särskilt höga förväntningar på den show som nu går på Djurgården för utsålda hus: Ljust och fräscht.
Jag har bara tre invändningar:
1. Man använder inte svordomar i epitet om ens mormor.
2. Att referera till kvinnor som apor och kossor.
3. Skämta om Claire Wikholms underliv, nja.
Bortsett från det - som säljaren som aldrig kunde ta ett nej sa - så är det en storartad föreställning. Som inte handlar om inredning om nu någon trodde det. Den tar bara inredning som sin utgångspunkt för att få oss att skratta åt vår ängslan och vårt konstanta missnöje. Och det gjorde jag. Gott, ska tilläggas. Liksom resten av publiken på Cirkus.
Det skämtades bland annat om att kränga en femma på Banérgatan med hjälp homestyling som bestod av champagneflaskor lagda i kylen. Där denna bloggposts vinanknytning.
Jag gillade den och kan rekommendera den. Men ni behöver inte ta er till Cirkus, den visas säkert i en teveapparat i en framtid inte särskilt långt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar