Jag skulle ut i skogen och det var lördag. Denna ständiga rörighet. Om jag hade vett att i förväg förutse hur allt ska bli kunde jag ju packat tidigare. Men inte. Fredagkvällen stupade jag nykter i säng utan att förbereda något. Så var det lördagmorgon med frukost, dagstidningens glättbilagor och the Economists klarhet. Hastpackningen. Joggingkläder, sängkläder och garderob för dåligt väder. Och så var plötsligt klockan för mycket. Jag sprang i gummistövlar med min packning till tvärbanehållplatsen och kom i tillräckligt god tid till T-centralen för att upptäcka att biljettautomaterna som förr satt i närheten av plattformen vid Spår 10 inte längre fanns så jag var tvungen att använda de gamla i närheten av biljettkassorna. De prövade mitt tålamod men biljetten hade jag i handen fem minuter före tågets avgång. Gammalt tåg som luktade insutten platsklädsel och gamla bananskal.
Grått och regn. Lövträdens gula blad som enda accent i glåmigheten. Steg av vid Flen och satte mig på bussen. Steg av i den lilla köpingen och gick till närmsta Coop och köpte kravägg.
Sedan ett par kilometers promenad i regnet. Passerade camping och badplats. Använde den smarta telefonens kartor för att hitta. Batteriet nästan slut. Leriga grusvägar mellan lundar och åkrar, en genväg över ett fält. När jag kom till bryggan hade jag skavsår. K satt i båten iförd sydväst och regnställ. Hon rodde över tjärnen till pensionatet där T stod på bryggan och tog emot.
Inkvartering. Sedan lunch med en ljuvligt gräddig svampsoppa på bland annat trattkantareller tror jag. Med en knivsudd grönmögelost. Cono surs ekochardonnay. Sufflépannkaka med frisk svartvinbärssylt till efterrätt.
Regnet fortsatte, det gick inte att göra ett dagsverke utomhus. Vi sov middag.
K's bror och brorson kom på oväntat besök. Prat om jakt.
Jag och T sorterade Åkerö och Melon för jordkällarmognande. K lagade middag.
Lammlägg med ångad, smörslungad savoykål och bondbönor. Ugnsbakade Åkerö med vispgrädde. En fin bourgogne som jag inte antecknade. Gewurztraminer. Skål och vägg. Somnade efter att ha läst ut "Mordets praktikt".
Söndagen. Uppehåll nu. Äppelplockning. A och H med hunden på besök. Ljuvlig toscakaka gjord på honung. Lunchen, en potatissallad med äpplen och annat gott från tomten. Finskuret, torkat nötkött från Oaxens skafferi. T som utfordrade bina med sockerlösning. Återfärden till stan. Slaggprodukterna.
Stötte ihop med familjen HL i Liljeholmen. De bor hos hennes mamma nu under renoveringen. Jag kan se huset från mitt fönster. Jag har glömt ringa D, vi skulle ju gå till Chongqing tillsammans! Krogen alltså som ligger här i Liljeholmen, inte den där jättestaden som nästan ingen som inte intresserat sig för Kina har hört talas om.
Jag träffade XY utanför Åhléns. Vi gick till Grill Ruby. Hamburgare. Sleepy Bulldog Pale Ale. Jag blev bjuden, vi pratade framtid, vad som händer där borta, om det finns ett uttryck på mandarin för "borta bra, hemma bäst". Naturligtvis finns det det! Men det är lite längre än våra fyra ord och jag kommer inte ihåg det.
Järntorget, där sa vi "Hej då". Jag promenerade hem längs Hornsgatan och tänkte att jag gärna skulle bo på Hornsgatan eftersom den är så bullrig och oinsmickrande med krimskramsbutikerna, nattjoggarna och de överbelamrade armaturbutikerna. Att man kan möta människor där som man inte vet något om. Som thaiparen på den där krogen. Som den där femtioårige, tunnliknande mannen med hästsvans och skägg i en fiskbensmönstrad ytterrock som passerade mig i korsningen vid Ringvägen. Det såg ut som kultur, tänkte jag. Utredning om kultur.
Den där drömmen om den opersonliga staden. Den där patetiska drömmen om den opersonliga staden där man är statist i något som man fantiserat ihop. Det kan ju inte gå annat än åt skogen.
Anm: Det var en fin helg, inget har gått åt skogen. Och det var, om det inte framgick, väldigt god mat, trevliga samtal och fina viner.
22 oktober 2012
6 oktober 2012
2012:38 Betyg
Jag var i veckan på en sammankomst i Munskänkarna. Den handlade om olika sätt att betygssätta viner. Fyrgradiga, femgradiga, 20-gradiga - som Munskänkarna använder - och 100-gradiga som Robert Parker, Richard Juhlin m fl. använder. Parkers skala börjar vid 50 medan Juhlins går från noll.
Château Montus (nr 99423), 195 kr, 15p
Siepi (nr 99251), 599 kr, 17p
Prisvärdhet är en annan diskussion.
Munskänkarna använder som sagt en 20-gradig. I korthet, utseendet kan få två poäng, doften fem, smak tio och helheten tre.
Det var Ulf Jansson - mångårig munskänk (och trebetygare tror jag) - som ledde provningen. Han berättade att det finns ett stort inslag av objektivitet i poängbedömningen. Jag skulle nog hellre kalla det för konsensus men det är mindre intressant just nu. Det visar sig nämligen att när tre olika munskänkar - oberoende av varandra - testar vinerna så får de, med högst en poängs differens, samma betyg. Det har gjorts undersökningar där man har tittat på hur vinjournalister i olika publikationer bedömer viner och det är ofta stor samstämmighet.
Vi gjorde under kvällen en övning som bestod i att vi skulle poängsätta sex olika viner: i tur och ordning en billig rioja, en touriga nacional från Sydafrika, ett par pinoter från Chile respektive Beaune liksom ett tannat-baserat från Madiran och en 50/50-blandning av merlot och sangiovese från Toscana. Vi fick var tämligen samstämmiga om alla viner med undantag från de två sista. Vi fick veta att det var två pinoter vi testade, i övrigt var det blint. De blinda hade störst poängspridning. Poängen är att det är lättare att vara precis i betygsättningen om man vet vilket vin man testar. Jansson menar att varje vin måste bedömas efter dess specifika förutsättningar. Att jämföra en zinfandel från Napa Valley med exemplevis en bordeaux från Côtes de Bourg är inte meningsfullt ur betygsättningssynpunkt.
Några subjektiva reflektioner: jag gillade Siepi och Montus bäst, den förra helt fantastisk, den senare stor och kärv - kan drickas nu och om tio år. Den chilenska pinot noiren med sin godisaktiga blandning av jordgubbar och lakrits trodde jag var Errázuriz. Ett trevligt och opretentiöst vin. Bourgognen och det sydafrikanska var lite släta och Lagunilla lite stum.
Vinerna och munskänksbetygen, där 20 är max.
Lagunilla Crianza (nr 12669), 66 kr, 11p
Allesverloren Touriga Naçional (nr 2005), 120 kr, 14p
Duette Premium Pinot Noir (nr 6602), 99 kr, 13p
Beaune Premier Cru Louis Jadot (nr 90118), 179 kr, 15pChâteau Montus (nr 99423), 195 kr, 15p
Siepi (nr 99251), 599 kr, 17p
Prisvärdhet är en annan diskussion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)