2013:6 En kväll i gallerian

Jag hade arbetat till sent och sedan sprungit en runda ut mot Hagaparken. Nu hade hungern satt in så jag ringde till advokaten som också arbetade sent. Vi stämde träff i Moodgallerian och gick in på Boqueria. Vi beställde lite olika sorters pintxos, som den miljömupp jag är försökte jag fåfängt att välja sådant som minst bidrog till klimatförändringar alternativt utfiskning. Så det blev diverse gris: fantastiska kroketter på pulled pork, en griskind och så boquerones, en bläckfisk och något mer. Vi drack galicisk sval lager till. Jag bråkade som vanligt med advokaten eftersom jag tycker att han missar saker som händer i Sverige, typ skandalen kring arenabygget i Solna. Han menar att det som händer i Tyskland är viktigare så han försöker hänga med i det i stället. Och, om jag ska vara ärlig, så vet jag inte vad som händer i Tyskland, förutom rättegången med hon som tros vara lierad med de två nazister som under flera år mördade invandrare och undkom rättvisan. Men som när de riskerade att tas av polisen valde att ta sina egna liv. Och att förbundkanslern heter Angela Merkel. Men bortsett från det vet jag ingenting om Tyskland av idag.
Vid osten fick jag för mig att jag ville ha en fyra PX. Nu vet jag att jag inte längre gillar sött. Men Boquerian återvänder jag till.

2013:5 Bluffen

I korthet: jag började intressera mig för vin i början av 2000-talet. Det var vid en provning av viner och ost i en lägenhet på Kungsholmen. Följde sedan en resa till Toscana 2001, medlemskap i Munskänkarna och bloggandet 2005. Jag flyttade till Kina och började skriva mer om det, mindre om vin. Kom hem och skrev alltmer om mig själv, allt mindre om vin. Nu har jag snart hållit på i åtta år. Med skrivandet alltså, mer eller mindre regelbundet. Det har blivit allt mindre regelbundet faktiskt. Min vinsmak har varierat under de här åren men jag har alltmer börjat ogilla alkoholstinna fruktbomber från nya världen, amarone och billiga bib-viner - igår drack jag Les Fumées Blanches för första gången på många år, jag brukade gilla det men nu var det i det närmaste odrickbart. Har å andra siden alltmer börjat gilla chenin blanc-viner från Loire, oxiderade viner från Jura, komplexa pinot noirer och faktiskt - naturviner. Mina njutningar har med andra ord blivit dyrare.
Frågan är dock om inte allt detta är inbillning. Vinprovning verkar vara högst opålitiligt vilket den här ganska svepande artikeln vill hävda.
Nu finns det ju faktiskt tävlingar och mästerskap där världens främsta sommelierer sätter druva, distrikt och tillverkare blint. Hur går det ihop egentligen?

Och om någon har tips på reaktioner på nämnda artikel vill jag gärna ha dem.

2013:4 En afton i maj

Onsdag. Jag joggade hem från jobbet, stretchade och duschade. Kulturchefen messade om middag hos honom. Han bjöd på biff med Mas La Plana, jag hade med mig en Pouilly-Fumé och en getost. Sedan gick vi till Snotty där jag sänkte två glas cava. Pratade med J som spelade skivor och några andra. Byst med folk, inte bara skäggisar för en gångs skull och jag kände mig inte som en fågelskrämma.

Torsdag. Det är sommar nu och löven har den ljusgröna färgen. Det blev inte mycket gjort, en tvätt-tid och några viktiga papper som skulle letas fram. Gårdagen kom ifatt efter en sen lunch. Jag sov middag när kulturchefen ringde. Hans kavaj hade jag fått med mig och min hängde hos honom. Han var ute och gick, vi möttes här nere på Lövholmsvägen och bytte kavajer. Tog mig in till stan där jag skulle träffa Rymdpinglan och hennes familj i Kungsan. På T-centralens plattform stötte jag ihop med L, det händer aldrig. Hon skulle till Oaxen som numera ligger på det sanerade Beckholmen. En meny utan vin kostar 2000 kr, berättade hon.

I Kungsan står körsbärsträden i blom och lockar till sig människor. Rymdpinglan, hennes make och brorsdotter var där. Vi tog oss till Mahjong som ligger i sömniga Vasastan. När vi gick på Torsgatan såg jag hur bygget av det nya Karolinska så genomgripande förändrat stadsbilden. Inget är beständigt. På Mahjong åt vi goda kinesiska rätter med Taiwaninriktning. Vi blev mer än mätta och promenerade Karlbergsvägen mot Sveavägen. Nu hade det börjat regna lite lätt.
Jag cyklade hem och såg Gudfadern på sfanytime. Det är mer än trettio år sedan jag såg den senast. Då i Lundellska skolans matsal på Nedre Slottsgatan i Uppsala. Jag var för ung för att förstå hur stor den var då. Nu är jag mållös.

http://www.flickr.com/photos/phylloxera/7253686420/in/photostream