2009:168 Tjenare italienare

Kvällens spontana skål går till Jan-Åke Johansson som jobbar med Luigi Righetti. Producentens ripasso är ett fylligt och välbalanserat vin som dessutom är prisvärt. 

Annars kan jag berätta att rummet som jag tänkte hyra gick till en annan hyresgäst. Och att den oseriösa telekomfirman idag mot all förmodan hittade ljudfilen som jag har väntat på i tio dagar. Ett muntligt avtal är bindande och en enskild firma har inte ångerrätt. Vilken idiot jag kan vara!

Campolieti Ripasso (nr 6792)

2009:168 Ms Judy Leissner

Wall Street Journal intervjuar chefen för Grace Vineyards, Judy Leissner. Grace Vineyards, ligger i kolgruveprovinsen Shanxi i Kina och tillverkar, i mitt tycke, Kinas bästa viner. Men de är fortfarande för dyra. Läs intervjun här.

2009:167 Bob Hund på Strand

Äh, kort ba, Bob Hund spelade på Strand igår kväll. Strand hette Street innan jag åkte till Kina men eftersom Street konkade, drivs nu stället i annan regi och heter Strand. Biljetterna till konserten hade varit utsålda sedan länge men jag kom över ett par som hade tillhört ett par med förhinder. Tack för det MÅ! Jag gick dit med P som är en före detta Pekingbo och före före detta Malmöit.

Konserten beskrev en u-liknande kurva. Alltså det började på topp, dalade mot mitten och nådde toppen igen. Om det var problem med ljudet, aningen otajt eller något annat vet jag faktiskt inte men det kändes inte helt på hela tiden. Thomas Öberg angrep Stockholmspubliken mellan låtarna, pratade om "skånsk gåshud" och berättade att klaviaturspelaren hade tilldömts jättemustach och tropikhjälm på grund av för mycket syntspelande. Öbergs energi var intakt.

Bästa låtarna då? "I stället för musik förvirring", "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag tror jag" och "Nu är det revolution på gång".
Eftersom man alltid måste välja tre.

Innan konserten började tillbringade jag en stund på La Casa som ligger i hörnet av Högalidsgatan och Västerbrofästet, snett mitt emot Lasse i Parken. Jag åt pizza och drack ett glas av ett av de två viner som finns på glas och inte heter "husets", förmodligen, om listan som jag hittade på nätet nyss stämmer, det här: LA POCCIO, Primitivo del Salento. Det var inget att skriva hem om men heller inte, för att vara primitivo, helt odrickbart. Syltigheten matchade den smälta osten fint, eller nåt.

2009:166 Jag är en kulturmupp

P lagade helstekt entrécôte i ugnen, gjorde en hemgjord bea och rostade rotfrukter. Jag smuttade tautavel som var syltigt och kärvt. Det tyckte P också så det är inte ogint av mig att dissa ett av vinerna som han bjöd på. Det andra var desto bättre, kom från Priorat och hade en trevlig körsbärsfruktighet som matchades fint av fatbehandlingen. Jag har skrivit det förut, P går från klarhet till klarhet som kock, det han bjöd var jättegott.
Vi tittade på Idol 2009. Gillade Reza och den där yngsta med dubbla efternamnet.

J som har bott i Norge i elva år hade inlett en konversation på fejan där jag titulerades som "hemlös". Har tänkt på det där. Hemlösa är sådana som kommit på obestånd, flytt från något, blivit psykiskt sjuka eller råkat ut för en naturkatastrof. Det stämmer ju inte på mig. Alltså kan jag ju inte vara riktigt hemlös.

J ville i nämnda konversation att jag, "en högerorienterad karriärist" och en "lodis" skulle ta oss till Snotty. Jag messade honom att jag var på väg. I tunnelbanan blev det 15 minuters väntetid. Jag hade som tur var en bok att läsa. Byte vid Slussen och upp vid Medborgarplatsen. Götgatan på kvällen. Vidrigt. Horder av unga, brutal trafik, vindpinat och fult. Det blir bättre när man närmar sig Katarina bangata. Där blåser det i och för sig alltid också. Jag passerar newagebutiker, samlevnadsattiraljaffärer och chailattekaféer innan jag kommer in på Skånegatan och märker att skyltningen på Pet Sounds inte lockar mig på samma sätt längre. Kanske har det med plånbokens storlek att göra. Kanske med åldern.

Snotty är fullt av folk men inga seniora förutom J och jag. J är sig lik, bär snygga glasögon och ett skägg som inte bestämt sig. Värmen, entusiasmen och charmen är intakta. En ung man, som jag tror är en vän till J slår sig i slang med mig. Han har en andedräkt som är lika delar "senapsgas och rosor":
- Hur fan går matchen i morgon?
- Sverige förlorar.
- Tror du vi åker ut?
- Jag vet inte hur det där systemet funkar, fotboll är inte så viktigt för mig.
(Hotfullt) - Fan, jag trodde du var bajare som din polare.
- Det är jag inte.
- Vad var det för jävla middag som du var på?
- En middag tillsammans med goda vänner i Aspudden.

Kommer aldrig att förstå det där aggressiva supporterskapet. Vi ser inte mer av mannen under kvällen, tack och lov. J dricker en halvliter Carlsberg, jag som är ett pretto tar naturligtvis en brun ale från ett amerikanskt mikrobryggeri. Vi rekapitulerar. Det är gott att se J igen. Åtta år sen sist.

Hon ställer sig i närheten av oss för att beställa. Vi sitter vid bardisken. Hon berättar om en filmklubb i en grotta någonstans på Söder. Grottan hänger ihop med ett etablissemang. Ägaren till etablissemanget vill inte att de ska visa så mycket film. The Sweet. Fox on the Run.
- Men det måste du ju förstå, att ägaren kanske är intresserad av engagemang som innebär mer försäljning än vad en filmklubb kan dra in. Säger jag
- Vad är det jag hör?! Säger J. - Det här är en av de största kulturmupparna jag känner säger, han till tjejen. Det hade jag aldrig trott om dig! Säger han till mig.
Hon får sitt vin och går.

Plötsligt har J beställt Southern Comfort. Jag smuttar. Efter en stund kommer en kort blond med cirkelrunt applicerad ljusblå ögonskugga och en svartvitrandig t-tröja innanför skinnjackan och ställer sig vid oss för att det är så trångt längst inne i baren. Hon kommer från Trångsund och presenterar sig som "gnagare" trots att hon bor på Söder. Boomtown Rats: I Never Loved Eva Braun. Hon är nog road av farbröderna i en kvart, sedan är det inte längre så trångt längst inne i baren.

För J berättar jag om den gången då jag och H spelade skivor på Snotty och efteråt fick, om inte en utskällning, så åtminstone en tillrättavisning av Hyena efteråt. Och hur jag faktiskt hade en mardröm om det senare. "D, du är så jävla känslig, har alltid varit det!" Han lägger armarna om mig.

Den tredje personen som stannar till vid våra stolar kommer från Spånga. Hon är roligast, smartast och lär oss nya namn på gamla företeelser. Och framförallt: hon presenterar sig inte i termer av supporterskap. Vilket är väldigt skönt, bara stjärntecken kunde egentligen vara värre.

"Den högerorienterade karräristen" dök aldrig upp. "Lodisen" spelar på Snotty i kväll.

Stängningsdags och vi gör sällskap till tunnelbanan. Jag läser medan jag väntar. Får frågor om det. Ser aggregerad aggression på plattformen. En baglady-liknande tant försöker inleda ett samtal. Jag säger att jag vill vara i fred. Hon vill bara ställa en fråga. Det får väl gå. Hon frågar om jag är lycklig, om jag är helt igenom nöjd med mitt liv. Jag svarar henne.

Senare, i vagnen. Ett par tjugonågonting tjejer:
- Vad läser du?
Jag berättar vad jag läser.
- Är den bra?
- Ja.
- Det är "Rösten från andra sidan" också.
Jaha, tänker jag. Och tjuvlyssnar sedan lite på deras prat om nya tekniker för att förlänga ögonfransar.


2291 Tautavel Réserve

2721 Tendral 2007


PS. J hjälper mig för övrigt att skjuta upp hemlösheten ytterligare en vecka. Jag flyttar till Östermalm för en tid. Hurra! DS

2009:165 Medelklassens molande magar

"Du öppnar flaska, häller upp och räcker över. Hon luktar, du retar dig. Om du fick bestämma hade du aldrig köpt annat än box.
Skål.
Skål älskling."

"Man ska aldrig köpa den där långhalsade Alsace-skiten. Oavsett vad mutade systemexpediter påstår."

Två lösryckta citat ur en samtida svensk roman som lyckas med konststycket att med knappa meningar berätta en bra historia. Har tagit en tillfällig paus från Stephen Kings "It" och läser i stället Hans Koppels (pseud.) "Vi i villa" 2008. Det gick så fort första gången så jag tar den en gång till för att försöka förstå hur han har gått tillväga.

2009:164 Vacqueyras - årets överaskning i rödvinsväg

Montirius Garrigues är en rhônsk blandning av syrah och grenache som aldrig har varit i närheten av ekfat. Det är en ren bärig fruktsötma som avslutas i en vaniljig mildhet som dröjer kvar på insidan av kinderna och bakre delen av tungan. I doften finns bittermandel alternativt marsipan. Det är kort sagt ett höjdarvin som jag har nöjet att dela med Redaktörn och hans hustru kvällen den åttonde oktober 2009. Ett stramt och friskt vin som inte ställer sig in.

Till vinet äter vi en boeuf bourguignon som vi påbörjade tillagningen av igår och slutförde i afton. Det var ett recept från Tasteline som höll måttet och jag höll mig också till måtten om man bortser från att jag råkade ha i dubbelt så mycket sidfläsk som receptet föreskrev. Det blev bra det med, inte alls för rökigt som jag befarat. Vi delade sedan på ett riktigt budgetvin som jag skrev om igår kväll. Bra idag också.

Om ni är det minsta intresserade av vin så köper ni numret av Allt om Mat som är ute nu.

Vacqueyras Montirius Garrigues 2007 (nr 99011) 

Campos de Luz Garnacha (nr 2718)

2009:163 Från Bourgogne till Carinena

Söderhallarnas Systembolag har en personal som jag har den djupaste respekt för. När jag ville köpa en pinot noir idag sade en av mina favoritbiträden att bra pinot noir är alldeles för dyr och övertalade mig att köpa en billig (139 kr) Vacqueyras som enligt honom är elegant. Det står 100% non boisé på den vilket är franska och, tror jag, betyder att inget trä har varit inblandat i lagringen. Jag tycker i regel att Vacqueyras är en snipig och trist appelation men häromåret drack jag faktiskt en bra sådan. Så det finns all anledning att ompröva föreställningarna. I morgon begås den här. Jag lovar att rapportera.

Kanske har jag en fantasiföreställning om malolaktisk fermentation och bourgogne. En dröm om en smörig gräddighet i förening med hög syra och stram ek. Les Setilles har bra syra och diskret ek men ingen smörighet att skriva hem om. Vinet matchade den stekta laxens fetma på ett bra sätt. 

  

Ett billigt vin som vinner efter en stunds oxygenation är spanska Campo de Luz. Det är gjort på grenache och skulle kunna värma under en strandnära grillkväll i augusti. Nu är det oktober och därför får det kanske tjäna som inomhusvin i hemmen. Det var längesedan jag drack så billigt utan att lida! Ikväll använde vi det främst som matlagningsvin. Eventuellt följer rapport om grytan som det hälldes i under morgondagen.

Bourgogne Les Sétilles (nr 5657

Campos de Luz Garnacha (nr 2718)

2009:162 Inte längre

Det var ett tag sedan. Jag blev bjuden på middag av en kinesisk professor på en Hong Kong-restaurang i Beijing. (Jag kommer från och med nu att kalla staden Beijing.) Med vid bordet satt en kinesisk man i fastighetsbranschen, en amerikansk jurist och hennes sydafrikanske man. Den sistnämnde heter Jeremy Goldkorn och har en sajt som heter danwei.org. Danwei är kinesiska och betyder arbetsenhet. Innan Deng Xiaopings ekonomiska reformer hade hunnit förändra det kinesiska samhället organiserades många människors liv i arbetsenheter. Arbete, skola och sjukvård; det mesta skedde i arbetsenheten. 

Tillbaka till ämnet, danwei.org var en källa till uppdaterade, ofta kontroversiella och ibland riktigt sinolognördiga underrättelser om tillståndet i Mittens Rike. Men framförallt var det en tillgänglig källa. För att läsa blogspot.com eller chinadigitaltimes.net var jag ju tvungen att skaffa tjänsten witopia. Jag tänkte ofta att det var märkligt att danwei kunde få finnas. Nu läser jag i chinadigitaltimes.net att den har tvingats stänga. Läs den intressanta intervjun med Jeremy Goldkorn här.

Och så till vinet. Redaktörn berättade att det finns en bra pinot från Pommard just nu. Eller så har den sålt slut.  Uppdatering 1: "Denna vara finns inte i lager för tillfället. Vänligen kontakta din butik för beställning."

Pommard Clos de Verger 1er Cru 2007 (nr 94030)

Uppdatering 2: danwei är tillgänglig. Från Sverige åtminstone.

2009:161 Hon sitter där och tittar ut över Stockholm

Jag kunde inte riktigt se vad Mikael Blomkvist hade för vinflaskor på bordet i sin vindslägenhet men jag gissar på fegvinerna Turning Leaf Zinfandel eller McPherson Shiraz. Att han fikade med kommisarie (?) Bublanski på ett, i mitt tycke överskattat och trist, fik i närheten av Nytorget har många redan påpekat. Palm - den lilla handdatorn - som förekommer flitigt i den litterära förlagan till "Flickan som lekte med elden" såg jag inte till. Det kanske beror på att de, det vill säga Palms handdatorer, nästan försvunnit ur sinnevärlden och ersatts av smarta telefoner. Företaget har faktiskt förutspåtts att dö inom kort om inte mobilmodellen Pre lyckas vända skutan. Apples aluminiumfärgade laptoppar syntes, inte överraskande, desto mer.

"Flickan som lekte med elden" är bra underhållning. Det är snyggt och rappt, ibland lite abrupt om man inte läst boken. Bra action på svensk mark, när såg jag det senast? Det förekommer som alltid i svensk film dessvärre taffliga repliker och i synnerhet Lena Endres får mig att rodna. Lite oklart vilken årstid filmen utspelas i också. Men det är småsaker. Daniel Alfredsons Lisbet Salander är inte "min" men Noomi Rapace är fenomenalt bra. Och mänskligare än bokens Lisbet Salander som jag minns henne.

Ett par av mina svenska favoritskådespelare, Ralph Carlsson och Peter Andersson, är med. 

 

Ser fram emot "Luftslottet som försvann". Har faktiskt inte sett "Män som hatar kvinnor" men tänker hyra den så snart som möjligt.

McPherson Shiraz (nr 16476)

Turning Leaf Zinfandel (nr 16538)

PS. En trailer för "Snabba cash" (premiär januari 2010) visades. Den verkar också bli just snygg. DS

2009:160 Jodå

Idag har jag lärt mig två nya ord. Kompostlimpa och rundrivning. Det förra kräver ingen förklaring, det andra har med systematiskt degknådande att göra. Systematiskt i den bemärkelsen att man med handen jobbar med att koncentrera glutentrådarna in mot mitten av klumpen. Det är ett handgrepp som enligt K tar två veckor att lära sig. Tids nog ska jag.

Pasta med svart trumpetsvamp och smörslungad zucchini. Fullkornspasta som jag tycker är helt okej. Två olika sorters chardonnay till det. Samt två ostar från Jürss. Först till chardonnayerna: Grove Street Chardonnay har hög syra och ekighet på rätt sida om sminkgränsen. Biben som tog över efter Grove Street kommer från Argentina och heter Las Moras. Jag var rädd att den skulle framstå som jag vet inte vad efter den fina kaliforniern. Men den bestod provet, om inte med glans så åtminstone med godkänt.

Den förra meningen åskådliggör det som jag är så trött på med mitt skrivande. Jag skriver på ett föråldrat, yngre människor skulle säga daterat, språk. Det är inte studentikost men dammigt och ängsligt. Jag tänker mig en tjänsteman i ett statligt verk som knåpar ihop meningar som mina. Ser honom framför mig där han går med en mapp på väg till ett rum med en nästan likadan tjänsteman innanför. Som också har en ringklocka med en grön, röd eller gul lampa som signalerar om den som ringer på är välkommen in eller inte. Jag tänker att den andre tjänstemannen har en telefon av modellen Diavox. Modern en gång i tiden eftersom den inte har snurrskiva. En beige Diavox. Jag tänker skrivbordslåda med hängmappar och fikarum med nålfiltmatta. Mjälliga kavajaxlar.

Åter till ostarna från Jürss. Den ena var en brie. Jag gillar inte brie, trodde jag. Det är all brie som inte kommer från Jürss som jag ogillar. Den andra var en blåmögel som var himmelsk. Synd att jag inte minns namnet, vi får höras om det. Kunde kanske ta en öl någon gång, verkligen kul att ses, hälsa!