En tunnhårig mas, naturligtvis

Ja, det är bland annat från de tunnhåriga masarna man inhämtar visdomen. Eftersom de har tvingats leva med knätofsar, fiolgnidande och folkdräkter har de lärt sig. Var i livet skåpet ska stå. Vad som är viktigt, vad som är bra. Tidigare kände jag endast Gudmundson. Nu känner jag, eller har åtminstone träffat, en till. Ikväll har nämligen jag och fröken Brax provat "Spanska ultras" hos Munskänkarna. Provningsledare var en tunnhårig dalmas, Jörgen Lindström. Lindström jobbar på Vinovativa. Han hade prover på det intressanta som Spanien utvecklar just nu. Och vad är intressant i Spanien då? Jo, man går ifrån ekdränkning. Man håller inte på med aromatiska jäststammar. Man låter druvan tala. Man värnar om terroiren.
Vi fick prova följande sex viner:

98351 2001 Gran Viu Garnacha del Terreno, Bodegas Pablo, Cariñenea 197:-
99228 2001 Valsardo Reserva Superior, Bodega Valsardo, Rib del Duero 338:-
99612 2002 Baigorri Reserva Viñas Viejas, Rioja 257:-
2003 Finca Sandoval, Manchuela 260:-
2004 Mestisaje, Bodega Mustigillo, Valencia 135:-
99505 2003 Quincha Corral, Bodega Mustigillo, Valencia 500:-

Och ett mallorkinskt vin som hette An/2 och var baserat på, den välbekanta, druvan Callet. Det sistnämnda kostade mellan 150 och 160 kronor.

Min favorit bland vinerna var det från Ribera del Duero. Det jag tyckte sämst om var grenachen från Cariñenea. Eftersom det i mitt tycke doftade alltför mycket av lavendel och violer. Värt att notera var att de båda tempranillobaserade, det från Rioja och det från Ribera del Duero, skiljde sig kraftigt åt ifråga om doft. I smak liknande de varandra mer. För mig är det ett mysterium att Quincha Corral kostar 500 kr. Det och Mestisaje är båda baserade på druvan bobal - en ny bekantskap. Det var svårt för mig att uppfatta syrah-karaktären i Finca Sandoval. Detta vin odlas på högplatå där det inte regnar så mycket. Rankorna står glest och är planterade i den busk eller trädliknande formen, gobelet, för att de ska skuggas och inte torka ut alltför lätt. Tanninerna i detta vin var påtagliga. Jag inbillar mig att det tål att lagras.
Baigorrin var trevlig också. I mitt första sniff fanns eukalyptus. Callet-vinet från Mallis var balanserat och sympatiskt i sin diskreta framtoning.

Det var en provning som visade Munskänkarna från deras/våran bästa sida. Att Jörgen Lindström är en munskänksmas med känsla för kvalitet står utom allt tvivel. Ska köpa fler viner importerade av honom i fortsättningen.

I morgon åker jag till München. Det är stor risk att det inte blir något bloggande på ett tag. A bientôt./Vinlusen