Blodet kallt och trött, vinet dyrt och rött. Tre medelålders män vid Hornstulls strand. Potatis och rotselleriröstin är för salt. Den är för pepprig också. Men gösen är välstekt, valnötterna välrostade och svartrötterna mjälla. Serveringspersonalen på Street har fina svarta skjortor från Jenny Hellström. Jag har blivit rekommenderad en Muscadet Sevre et Maine till fisken. Den har en lätt aniston och känns uppfriskande. Den draja som jag drack innan var däremot inte särskilt bra. Ett själlöst blandade av vermouth och gin i ett glas som var för varmt. Street är inte ens halvfullt vilket borde vara ett problem. Målgruppen utgörs ju av sådana som inte kan skylla bortovaron på höstlovsresor med barnen. Eftersom de inte fått några än. Så något annat är det. Vad kan man fråga sig. En annan fråga är när jag ska lära mig att inte äta efterrätt med rekommenderat dessertvin. Jag kan ju knappt röra mig efter den som jag beställde ikväll. God var den. Och promenaden genom Tanto till Snotty på Skånegatan efteråt var välbehövlig.(Jag skriver det här till tonerna av Franz Schuberts stråkkvintett i C-dur D 956. Versionen med Melos-kvartetten förstärkta med Mstislav Rostropovitj på cello kan man hitta information om exempelvis här.)
Ja, vi hade förstås varit på Judit & Bertil innan. K, T, Y från Göteborg, J från Malmö och TBFKAEM. Där drack jag Black Tie och blev ögonkontaktad av någon som satt i baren med någon annan. Det går bra att höra av sig via bloggen.
Det här åt jag:
Gös
Rotselleri-valnötter-och potatisrösti med citronkokta svartrötter och linfröbeurre blanc
Chokladmousse
Amarantkrisp, havtorn från Harö och kardemumma
Det här drack jag:
Black Tie Pinot Gris Riesling 2004 (nr 81637), 116 kr
2004 Muscadet sur lie, Chateau des Cléons, 70 kr/glas
Onyx Nobel Late Harvest, Sydafrika, 12 kr/ cl
3 kommentarer:
Jag märkte inte att du blev ögonkontaktad. Kan bero på att jag satt med ryggen mot baren förstås.
Schuberts stråkkvintett är ju bland de bästa som finns inom affärsområdet kammarmusik. Jag har en LP, köpt på Meijers i Uppsala (hette affären så), där det är Pablo Casals som spelar med. Inspelningen är nog överförd från gamla ståltrådar eller något liknande stenåldersmedium, så det låter lite beslöjat och avlägset. Stor musik, stor konst! Magiskt!
Jag har funderat på varför Street är så lugnt vissa kvällar. Går det dåligt eller är det bara en tillfällighet? Känner igen mig i din beskrivning och då inte från höstlovsveckan utan tidigare i höst. Var där en lördagkväll för inte så länge sen. Kändes lika lugnt som ett mindre stadsbibliotek. :)
Skicka en kommentar