Korken flyger

För några år sedan fick jag ett exemplar av ett italienskt muskedundervin i present. Läste om det i den dåtida "Allt Om Vin" en publikation där man i ett nummer kunde se bilder på hur Sissela Kyle och hennes kompisar fyllnade till på champagne. Bland annat. Sedan köpte ett annat förlag namnet av grundaren och tidningen fick det utseende den har idag. Stramare, mer allt-om-matigt så att säga. Men som vanligt viker jag från vägen. Det här skulle ju handla om Gajas Ca'marcanda Promis 2001. Det fick bra betyg i tidningen. Även Karsten Thurfjell i P1:s Meny var positiv till skapelsen. Ett vin från Toscana packat med frukt i ett välrostat fat. Jag tog några sniff redan innan middagsgästen kom - min förtjusande kusin B, för övrigt - och blev förväntansfull. Mina tankar gick faktiskt till rioja modell dyrare. Och när tankarna går till rioja modell dyrare går de ju ofta i själva verket till Bordeaux. Men det fattar jag oftast inte för jag har druckit så få flaskor från Bordeaux. Det var fatkaraktären som fick mig till Rioja. För det är nog mest där jag upplevt franska ekfat. Med facit, läs Systembolagets varunytt från oktober 2004, i hand ser jag att det är ett vin som består av merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc och vart går tankarna då om inte till Bordeaux?
Säg den glädje som varar. Alltmedan middagen - politiskt inkorrekt nötbiff med sugarsnaps, wikipediasås och råris - fortskred började cykliska kolväteföreningar med klorgrupper att ge sig till känna. 2,4,6-trikloranisol är vilddjurets nummer. Ja, det börjar liksom allt annat att bli tjatigt. Naturkork är ej att lita på. Kan inte vinproducenterna låta ekarna få växa i fred någon gång och börja försluta flaskorna med skruvkapsyler i stället? Kvällen blev inte förstörd men jag tycker att man kan vänta sig mer av ett vin som då det begav sig kostade 375 kr på Systembolaget. Och jag förstod exakt hur bra det skulle kunna vara i korrekt skick.