Den tilltufsade turisten. Dag IV. Jag lämnar Qìnhuàngdǎo men doppar först fötterna i havet

De tillhör på något sätt samma administrativa enhet, de tre städerna Qìnhuàngdǎo, Běidàihé och Shānhǎiguān i provinsen Héběi. Det får jag klart för mig när hotellpersonalen förklarar varför det inte står Qìnhuàngdǎo på kartan över staden som är störst av de tre. En taxichaufför berättar senare under dagen att städerna tillsammans har två miljoner invånare. Det är onsdag och jag måste tillbaka hem till Peking innan jag åker till Shānghǎi på torsdag kväll. Hur ska jag tillbringa dagen? Havet vill jag se. Jag gör mig inga illusioner om att kunna bada eftersom jag reser ensam och inte kan bevaka värdesaker medan jag är i vattnet, men att doppa tårna ska väl vara möjligt. Innan jag gör det måste jag boka tågbiljett. Det finns fyra eller fem biljettkassor på tågstationen i Qìnhuàngdǎo. Köerna är långa, en halvtimme ska det visa sig. Det händer att folk tränger sig medan andra köande protesterar. Ett snabbtåg till Peking avgår 13.17. Jag köper en biljett och åker tillbaka till hotellet för att checka ut och fråga hur man tar sig bäst till havet. Klockan är redan elva, tiden är knapp. Buss 34 går till Běidàihé så jag kliver ombord. Jag kliver av där jag tycker att det verkar som om havet är i närheten. Sedan går jag kanske 500 meter över byggarbetsplatser, genom strandnära tallskog, längs en kanal full med skräp innan jag är framme vid stranden. Kliver ur mina tofflor och promenerar ut i vattnet så att jag har vatten upp till knäna. Badtemperaturen är idealisk, några och tjugo grader. Bland de badande syns bara kineser. Běidàihé som för övrigt sitter ihop med Qìnhuàngdǎo var länge partiordförandenas badort. Mao Zedong inspirerades att skriva poesi här, har jag läst någonstans. När jag har stått i vattnet en stund går jag upp på land och tar en taxi tillbaka till hotellet där jag hämtar mina väskor, sedan buss till stationen och sedan tåg tillbaka hit. Tre timmar och en kvart tar resan. Tåget är fullt.
Nu är jag tillbaka i Peking. Ikväll har min före detta klasskamrat, Viking nr 2, lovat att prata med personen som jag delar lägenhet med. Om det faller väl ut blir allt genast mycket enklare. Låt oss hoppas på det.