Man ska inte ha Apple i Kina, har man sagt mig, supporten suger. Jag vet inte om det är sant. Det jag vet är att jag borde spara viktiga dokument på en extern hårddisk om något skulle hända min dator.
I närheten av mitt kontor finns en galleria med hemelektronik. Åtminstone två butiker är auktoriserade återförsäljare av Apple-produkter. I den första frågar jag om de har externa hårddiskar. Det har de. Men de kostar mer än 2000 yuan per styck och de är alldeles för stora - 250 GB - för mina behov. De verkar inte särskilt intresserade av att hjälpa mig att hitta mindre. Jag frågar om webkameror. "Har du ingen inbyggd?" frågar de. "Jo, men eftersom jag är gjord av pengar tänkte jag köpa en till så att de jag skajpar ska kunna se mig i stereo!" hinner jag tänka men naturligtvis inte säga. "Nej, min dator är mer än två år gammal. Den är från perioden innan kamerorna byggdes in. Finns det inga kameror som man kan ansluta till gamla Macar?" "Nej, det finns inte".*
Jag går vidare och passerar en butik som inte är officiell återförsäljare. Där säljs produkter från alla möjliga tillverkare. Biträdet, en ung man med fjunmustasch och rester av en blåtira kring höger öga frågar vad jag letar efter. "En extern hårddisk". Hans kollega tar fram några hembyggeliknande komponenter med "bar" elektronik. Man kan stoppa in dem i ett chassi om man vill. De fungerar både med PC och Mac, och de är billiga. Men jag är inte övertygad. De tar fram en 8o GB av ett känt fabrikat i stället. Och förklarar samtidigt att "hembyggena" inte är särskilt bra. Jag köper den. Eftersom de är hjälpsamma i den här butiken frågar jag om de har webkameror för min dator. "Jodå, men de är väldigt dyra." "Hur dyra?" "Väldigt dyra, mer än 1000 yuan." "Fungerar de med Mac då?" "Ja." "Skype då?" Han känner inte till Skype. Då föreslår jag att jag ska få testa. Om det fungerar så köper jag. De låter mig koppla in min laptop på butikens nätverk. Jag googlar på "webkamera", "apple" och "skype". Hittar diskussionsgrupper och FAQ:ar. Det finns inga entydiga besked. Jag chansar och laddar ner drivrutiner, godkänner licensavtal och startar programmet. Och se! det fungerar. När jag skriver det här verkar det som det gick snabbt men jag satt säker en timme i deras butik innan det var uppe. Och personalen hade tålamod. De var vänliga och skrattade mycket. Dessutom var de intresserade av att se hur Skype fungerade så jag ringde upp en närstående i Sverige för deras skull. Nästa gång jag köper liknande produkter i Peking vet jag vart jag ska gå.
* Det är inte första gången jag får ett så "definitivt" besked om något här i Kina. Min andra lärare på skolan, Wang, sade bestämt att det inte fanns något ställe i hela Peking som serverade dim sum. Hur hon nu kunde veta det. Det var för övrigt lika fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar