Danwei Plenary Session

För två månader sedan sedan följde jag med Viking nr 2 till Song-baren under the Place. Det svenska nätverket "Young professionals" hade träff där. En gratis öl ingick i träffen. Den öl som inte var gratis kostade 35 yuan. Och då pratar vi om en 25 cl blaskig Qingdao (Tsingtao för de som läser flasketiketten). Jag har sällan känt mig så gammal som på den träffen.
Idag var jag där igen. Danwei hade ordnat "Danwei Plenary Session". Rubriken för kvällen var "China in the news from blogs to cable tv".

Två kinesiska journalister, två engelska och så moderatorn Jeremy Goldkorn vid podiet. Det pratades om kinesers bloggande, om rapporteringen kring Tibet och rapporteringen om Kina i stort. Det var intressant, minst sagt.

De kinesiska journalisterna var båda två medvetna om fördelen med fri press. Men de sade att en utveckling mot fri press borde ske parallellt med utveckligen mot annan frihet. Annars skulle Kina drunkna i kändistabloidism (mitt nyuppfunna ord.) De berättade vidare att de kunde blogga om sådant som de inte kunde skriva om. Det västliga rapporterandet var alltför inriktat på demokratifrågor och mänskliga rättigheter och missade annat viktigt i landet. "Varför skrivs det inte om en jordbruksreform som höjer en bondes inkomst med 200 USD om året? Det är en stor förändring!" sa en av dem.

Reportern från Guardian hade självdistans. Han beskrev den typiske läsaren av tidningen som en vegetarian med skägg och universitetsexamen men som tror att han tillhör arbetarklassen. Reportern hade själv skägg.

Hon som representerade Channel 4 inledde sin presentation med "I am an old fart. I do words". Hon kände sig ur fas med tiden. Detta apropå att man förväntas att behärska en massa inspelningstekniker inom media idag.

Alla pratade om det. Att innehållet fick lida på bekostnad av tekniken. Det sade både kineserna och engelsmännen.

En av kineserna i panelen sade att 99% av de kinesiska bloggarna är skräp. Och att nästan alla som bloggar är mediaproffs.

Intressant var uppgiften om att en tysk tidning hade använt bilder av hur nepalesiska poliser slår ner tibetanska demonstranter i Nepal som exempel på kinesisk brutalitet. Så viss oärlig rapportering har onekligen förekommit i västmedier.

Värdlandets utestängande av journalister från oroshärdarna är dock ett större problem för informationsflödet menade de flesta.

Tror att det skulle vara intressant för Vassa Eggen att vara här. Han kan ju skriva. Och det som händer i Kina är ju mer intressant än om Bonniers startar en ny båttidning. Eller om Vanity Fair byter typsnitt, typ.

Det serverades "stumma" kinesiska viner under kvällen. Jag kompenserade med två glas pinotage från Fleur du Cap på kvarterskrogen när jag hade lämnat tillställningen.

Jag kände mig inte gammal ikväll, men nu är jag sömnig. Orkar inte skriva mer.


Bilden: från vänster till höger; Raymond Zhou, Lindsey Hilsum, Jeremy Goldkorn, Jonathan Watts och Steven Lin.