Påskdagen

Igår var det påskdag. Jag satt i en studio hela dagen tillsammans med min assistent J och den kinesiske redigeraren Zhang. Flyhänt är ordet som kommer för mig när jag ser hur Zhang arbetar med redigeringsprogrammet. När jag väl har bestämt mig för hur jag vill ha det går det snabbt för honom att göra det.

När jag kom hem tittade jag och kombon på 3:10 to Yuma som utspelar sig i vilda västern under 1860-talet. Vinande pistolskott, snabb död och spannar med blod. Oförutsägbart, våldsamt och rappt. En berättelse som håller nästan hela vägen till slutet. Russel Crowe - som bara blir bättre för varje film - och Christian Bale - ljusår från träaktigheten i Batman Begins - i huvudrollerna.

Förra söndagen tittade vi på No Country For Old Men. Död, hinkvis med blod men långsamt utan att vara tråkigt. Oförutsägbart och berättelsen fungerar hela vägen.

Den gode Kritan bad mig i kommentaren till föregående post att titta på trailern till Colin Nutleys senaste, Angel. Så jag gör det. Hmm. Helena Bergström som en före detta rockstjärna, Angel, som iscensätter vad som ska se ut ett självmord för att kunna göra comeback. Rolf Lassgård som basist. Rickard Woolf i en roll. Vad har jag sett av Nutley? Änglagård, Sprängaren och Gossip. I bästa fall har det varit habilt hantverk, men oftare styltig dialog kombinerad med klichébilder av det typiskt svenska, något som Nutley påstås kunna fånga.
Angel känns knappast som måste ses. Det känns mer som Colin Nutley tänkt det som Rolf Lassgårds rollfigur säger: "Folk får sin skit". (Roligare om trailern kan ni läsa här).

Senare samma dag försökte jag skajpa till Europa. Samtalen avbröts ideligen. Inte ens chatten fungerade som den skulle. Vet inte vad jag ska tro om det.