Migrantarbetarbarnens skola

Jag vet just inte mycket om landet som jag befinner mig i men jag vet att det finns många familjer och individer som lämnar sina hembygder för att arbeta i storstäderna. De kallas migrant workers på engelska, nongmingong på mandarin. Nästan tre miljoner människor i Peking tillhör den här befolkningsgruppen. Tidigare sades det att de skulle avhysas från huvudstaden i samband med de olympiska spelen men enligt de senaste direktiven får de stanna kvar*. Enligt Yao Li, den före detta affärskvinnan i fastighetsbranschen och grundaren av BNVS - BN Vocational School - under hennes föredrag efter rundvisningen på de små men väldigt effektivt använda ytorna i skolan.
Det är nämligen så att migrantarbetarbarnen ofta hamnar utanför skolväsendet. Det finns skolor som bygger på avgifter, även för de här barnen. Men eftersom studiemotivationen är låg så förblir många av dem outbildade. BNVS är gratis eftersom den bygger på välgörenhet. Ett krav för att man ska få söka är att familjeinkomsten är lägre än 300 yuan per person och månad i hushållet.
Det är en yrkesskola på gymnasienivå. Eleverna lär sig elektronik, fastighetsskötsel och olika serviceyrken, bland annat i hotellnäringen. Samt kinesiska, matematik och rudimentär engelska. När vi kom in i klassrummen applåderade de. Rektorn bad eleverna i en bänkrad att presentera sig på engelska. "My name is Li Wei, I come from Jiangsu Province, my name is Zhou Jie I come from Hubei province" etc. Eleverna var på en gång blyga och stolta. Det gick rakt in i hjärtat.
Det var också intressant att höra Yao Li, en driven affärskvinna, berätta så osentimentalt om problemen i samhället, varför det var nödvändigt att utbilda professionella yrkesmän och - kvinnor i enklare serviceyrken. Hur hon hade kommit fram till att det bästa sättet att göra något åt det här var att starta den här skolan tillsammans med en professor från ett av Pekings universitet och basera den på välgörenhet. På kort tid har skolan blivit så populär att mer än 400 söker varje år. Man kan bara ta in 70. Nu öppnar man snart en ny på annan plats i Peking. Men det finns naturligtvis också problem, berättade hon. Elever som hoppar av, aldrig pluggar eller använder tiden i datorsalen till att surfa eller spela online-spel. Problemen försöker man komma tillrätta med genom att ha obetalda mentorer utifrån som hjälper eleverna med studier. Detta eftersom det visat sig att de har lättare för att anförtro sig till de som inte är anställda av skolan än till den ordinarie personalen.

Bland donatorerna fanns kinesiska företag, stiftelser men även det amerikanska datorföretaget Dell.
Vad gjorde då jag där tillsammans med polska publicister, tyska representanter för olika företag, ambassadörsfruar och några andra vars roll jag inte förstod? Jo, professor Wu mejlade mig igår och undrade om jag ville komma. Hon hade ordnat det här besöket för några av hennes studenter. Jag har ju lärt känna henne sedan jag diskuterade ett samarbete för några veckor sedan. Trots att hon inte hade möjlighet att hjälpa till med det har vi hållit kontakten sedan dess. Det här är andra gången hon bjuder in mig till något.
Tack till professor Wu som vidgar mina Kina-vyer!

* Uppdatering. Naturligtvis är jag medveten om att det finns andra problem med OS än den eventuella avhysningen av migrantarbetare. Dessutom vet jag inte hur mycket man kan lita på hennes ord i det här fallet.