"Nu är Stockholm i Sandhamn" tänkte jag. Gatorna klockan sju en lördagkväll i juli var tomma så när som på de få inhemska och utländska turisterna. Naturligtvis var inte alla stockholmare i Sandhamn. Men de var i vart fall inte ute. Om det var Allsång på Skansen eller något annat som höll dem borta från gatorna vet jag inte. Världsmästaren stod och väntade utanför NK. Brunbränd och smal, i kläder som jag vet är mycket dyrare än de ser ut att vara. Han hade kommit tidigare och tagit en draja på Sturehof medan han väntade på att mitt tåg skulle anlända. Vi promenerade längs Regeringsgatan och Skeppsbron tills vi bestämde oss för att Eriks vinbar vid gondolen skulle bli första stopp. Jag drack riesling, han champagne. En skiva med Monica Zetterlund spelades. Vi fick fina oliver. Sedan gick vi Götgatan upp till Och himlen därtill. Förra veckan var jag på 50:e våningen i en Pekingskrapa. På vägen upp kände jag av tryckförändringen. Väl uppe såg jag på grund av föroreningarna bara ett par hundra meter. Och himlen därtill ligger på 25:e och 26:e våningen i Skatteskrapan. Jag kände inte av någon tryckförändring på vägen upp men utsikten är milsvid. Jag har inte varit i Kaknästornet sen jag var barn. Det är möjligt att vyn därifrån är mer storslagen. Från Och himlen därtills bar ser man hur bland annat hur grönt Stockholm är. Och fint. Jag vet inte hur man skriver det. Själva barens inredning däremot var tråkigt flygplatsanonym. En skivvändare blandade och gav av 80-talet. Jag drack en draja, världsmästaren en vodka martini. Den senare baserad på någon premiumvodka som jag inte kände till innan. Restaurangen en trappa ner var stängd för sommaren enligt en skylt. Däremot satt folk och åt därinne. Folk som inte utgjorde arbetsstyrkan. Jag förstod inte riktigt hur det hängde ihop men eftersom barmenyn som satt uppe utanför den stängda restaurangen var så fantasilös så bestämde vi oss för att ta hissen ner och gå till Pet Sounds Bar. Menyn var också där fantasilös och maten, skulle det visa sig, översalt. Både för och varmrätten. Jag skäms för att jag åt inkorrekta rätter som pilgrimsmusslor och entrecote. Vinerna, en riesling och en bourgogne, var som de skulle. Världsmästaren förstår inte bourgogne. Det gör inte jag heller men jag försöker. För varje ny flaska blir pinot noiren bättre.
På fritidsgården Snotty stod Fisksätra och vände skivor tillsammans med någon annan. Jag kände inte igen någon av gästerna. Knappt någon i personalen heller. Men så var de i genomsnitt hälften så gamla som jag. Världsmästaren drack upp ställets sista pernod. Jag drack en J&B och tog mig sedan ner till stationen. Somnade på Uppsalapendeln.
Domdechant Hochheimer Riesling Classic
Kuentz Bas Riesling
Henri de Villamont Bourgogne 2006
1 kommentar:
Hej! Ring mig jag har inte riktigt koll på ditt mobilnummer.
Skicka en kommentar