9 juli 2008

18. Gubbar som toppar

Daggväta. När kände jag den senast? Jag cyklade från Eriksberg över fältet till Flogsta men vek av på den före detta järnvägen som numera är en cykelbana på grus. Numera är fel ord. Jag cyklade ju på den tillsammans med folkpartisten en septemberdag för 20 år sedan. Jag läste biokemi då, han hade kommit längre och konstruerade fagbibliotek på kursen som han gick. Varför jag nu kom att tänka på det. Jag sprang också på den före detta järnvägen för tio år sedan med min bror T. Det var förberedelser för maraton. Idag sprang jag en halvtimme under eftermiddagen. Blev trött och hade inget tempo att tala om. Var hade vårens kondition tagit vägen? Åter till cykelturen. Den gick in genom Uppsala som var ödsligt så när som på några nattvandrare och studenter. Just det, jag glömde skriva att det låg dimma på Flogstafältet också. Och att jag kände doften från de växter som kanske sprider ämnen som ska locka till sig pollinerare under natten. Det är dofter som jag inte har känt på två år.
Innan jag cyklade hade jag varit på middag hos professorns familj. De bjöd på avokado, lax och jordgubbar. Gubbarna som hade foderbladen kvar smakade som smultron. Från Finnerödja kom de, fick jag veta. Bästa gubbarna i år. Laxen och allt det andra var också gott. Jag hade med mig en riesling från Australien som var lite nya världen-anonym vid första sniffen men senare utvecklade petrokemiska nyanser som minde om Ürziger Würzgarten. Fast svagare. Jag har faktiskt druckit den tidigare. För tre och ett halvt år sedan på Viktoria i Malmö. Jag mindes inte de egenskaperna från den middagen. Vad jag mindes är att vi delade en rökig côte rotie och att servitören kunde rabbla alla 25 ostsorter han hade att erbjuda utantill. Och att jag dumt nog drack dessertvin till efterrätten. Och att det var sista helgen i januari och knappt några gäster på stället. Men det var då.

Fino Inocente (nr 8202), 51 kr


Pewsey Vale Riesling 2006 (nr 6851) , 115 kr

1 kommentar:

Anna S sa...

Gott med smultronsmakande jordgubbar! Vinspråket hade varit tamt om vi inte visste vilken druva vinet var gjort på. Varför får vi inte reda på sorten när vi köper en liter jordgubbar?