2009:10 Att hyra ut i andra hand

Att diskutera bostadsmarknaden i Stockholm kunde en gång i tiden få mig helt ur balans. Just för att sinnet för proportioner var så långt bort hos många som diskuterade den. Det hände att folk på allvar såg det som en mänsklig rättighet att få bo centralt i Stockholms innerstad. 

Ett sätt att kunna bo centralt var att först få kontrakt på en lägenhet långt utanför tullarna och sedan byta det kontraktet mot ett kontrakt på en centralt belägen lägenhet. För att bytet skulle se snyggt ut så betalade man för eventuella möbler i den centrala lägenheten. Och det var inte fråga om småpengar. Det fanns andra sätt att gå förbi den riktiga bostadskön (som säkert har en mer än 15-årig väntetid för en lägenhet med bra läge.) Många så kallade svartmäklare sålde kontrakt till exempelvis Kungsholms- , Södermalms och Vasastanlägenheter direkt till villiga köpare. Vid den närmast hysteriska ombildningen från hyres- till bostadsrätter som pågick under nittiotalet fram till finanskrisen var det många som gjorde sig ett klipp på denna tveksamma grund. Det här var ett av journalister så gott som obevakat fenomen. Troligen för att många journalister själva hade kommit in i bostadskarriären på det här sättet. 

Jag tycker för övrigt att bostadsrättsformen är långt ifrån ideal, något som jag också skrivit om tidigare. 

Jag bodde i andra hand under två perioder. Först på S:t Paulsgatan och senare på Pokalvägen. Båda lägenheterna var ettor och jag betalade 3500 kr i månaden för dem. Jag fick dem genom kontakter så jag förmodar att det var därför som hyresnivåerna inte var för höga.

Sedan fick jag låna i familjen för att kunna betala 10% av insatsen till en lägenhet i Aspudden. Så jag var lyckligt lottad i det avseendet, det är ju inte alla som kan. Några år senare ärvde jag pengar och hade möjligheten att köpa en större lägenhet centralt.

När jag skulle flytta till Kina så hyrde jag ut min dåvarande lägenhet möblerad. Jag kollade lite hyresnivåer för motsvarande lägenheter, dvs liknande standard och byggnadsår, och så satte jag en hyra. Man har inte "rätt" att hyra ut för att täcka upp för ränta och amorteringar utan hyran ska motsvara så kallad bruksvärdeshyra. Vad det nu är. En tvåa byggd på 1960-talet vid Hornstull kunde kosta 5000 kr i månaden medan en lägenhet i Hammarby Sjöstad av samma storlek betingade mer än det dubbla. Jag tog en risk när jag satte min hyra, medveten om att jag skulle kunna tvingas att betala tillbaka eventuellt överskjutande belopp.

Föreningen som jag bodde i var väldigt noggrann när den godkände min uthyrning. Det var en massa arbete med proceduren. Jag kollade upp han som hyrde genom att ringa till arbetsgivaren. Han betalade deposition och sedan var han väldigt noga med inbetalningarna. Lägenheten hölls ren och städad. Det enda negativa var att han förstörde några fönstermekanismer oavsiktligt och lyckades paja min ph-lampa. Han bestämde sig för att flytta efter ett halvår. Jag satte in en ny annons och träffade flera potentiella hyresgäster. Alla tackade de dock nej. Kanske tyckte de att jag var för dyr. Ett par försökte pressa mig till att ändra kontraktsvillkoren eftersom de trodde att min tidspress - jag var tillfälligt i Sverige och hade inte så mycket tid att förhandla - skulle tvinga mig att sänka hyran. Dessutom ville de slippa betala depositionsavgift. Tjejen - som drev den tuffa linjen - gav mig ett arbetsgivarintyg med falska uppgifter och hon vägrade ge referenser till den tidigare hyresvärden. Jag bestämde mig för att inte hyra ut utan i stället sälja. 

Denna långa utläggning för att försöka berätta att det är förenat med risker att hyra ut i andra hand. Visst finns de som är direkt giriga och försöker tjäna en massa pengar. Men om man hyr ut en hyreslägenhet i andra hand, något som jag inte har någon erfarenhet av, så tror jag att man kanske lägger på en del för att ha en buffert om andrahandsgästerna börjar strula och inte betala hyran i tid. Något som gör att man som förstahandshyresgäst riskerar att tappa kontraktet.

Jag är för marknadshyror. I praktiken så verkar nybyggda hyreshus ha sådana. I äldre hus är hyrorna fortfarande förhållandevis låga vilket gör att lägenheterna i dem aldrig kommer till bostadskön utan bara omsätts genom tveksamma trasaktioner. Det finns nog ingen opinion för marknadshyror. Alldeles för många har för mycket att förlora om bostadsrätter skulle sjunka i värde som följd av att ett sådant system infördes.

Jag håller med min bloggkamrat som skriver "att det är lite magstarkt - eller ovanligt korkat - att först klaga på att det är svårt att få tag på lägenheter i Stockholm, och sedan kräva att hyrorna ska hållas på en konstlat låg nivå."