Den här söndagen gick till att sortera papper, fylla på telefonkort, äta lunch på gyllene bågarna, klippa sig för en femtilapp, springa 2,8 km, träffas, prata och äta. Se igenom halva "Tristram Shandy" och upptäcka att man är för trött för att orka se resten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det kan jag också bekräfta. Det har varit orsak till en del irritation från min make som konstant säger "tack" till mig.
För kineser känns det fjärmande och avståndstagande att säga tack till familjemedlemmar.
Man ber heller inte familjemedlemmar flytta på sig när de står i vägen, man föser undan dem bara. Ngt som min man också haft svårt att acceptera.
Skicka en kommentar