17 januari 2009

2009:9 En amatörlingvist berättar del I

Jag ska berätta för er om partiklar. Det är inte fråga om en sådana där enheter som jag lekmannamässigt skulle kunna kalla för subatomära, utan de här är av språklig natur. Vill passa på att skriva att jag inte är fackmänniska, det lilla jag kan om språket som jag redigerar en övningsbok i, har jag lärt mig under fem månaders intensiva studier, regelbundna lektioner ett par gånger i veckan och självläsning. Så om någon expert händelsevis läser det här och hittar fel så blir jag gärna rättad. Jag är för övrigt fortfarande dålig på att läsa och konstruera meningar med riktig kinesisk ordföljd.

Mitt redaktörsskap till den här kraftigt försenade övningsboken har bestått och består i att kolla att vi har tillräckligt många övningar av en viss sort, att svaret på fråga 12b i kapitel tre verkligen är svaret på den frågan och inte på fråga 3c i kapitel sju, och lite andra arbetsuppgifter. Med tiden har jag i alla fall blivit så pass förfaren i språket att jag kan kommunicera med formgivarna med e-post istället för att sitta bredvid och peka på skärmen på vad som ska ändras. Alltid något.
 
Kinesiskan har inga böjningsformer. Det finns inga former som motsvara jag bakar, jag bakade och jag har bakat. Och eftersom de inte finns så finns det inte heller förhatliga oregelbundna verb med former som jag springer, jag sprang och jag har sprungit. (Det var det senare, i kombination med en dyslektisk lärare, som fick mig att ge upp spanskan efter en termin på kvällskurs för några år sedan.)

Om man vill säga "igår köpte jag fem koppar te" på kinesiska så kan meningen se ut så här - om vi låtsas att kineser använder svenska ord: "IGÅR JAG KÖPA FEM KOPP TE". Eftersom händelsen ägde rum igår så finns det ju egentligen ingen anledning att krångla till språket med att böja ordet köpa. Ni är uppmärksamma läsare så ser ni också att det inte finns någon pluraländelse på ordet kopp liksom ni ser att ordföljden inte heller är som den svenska. (Det finns faktiskt pluraländelser för personliga pronomen och några andra undantag men inte för kopp.)
Hur säger man "jag har köpt tre böcker" då, Det finns ju inget "har köpt"? Jo, det är här en av partiklarna kommer in och jag återkommer till den som används i den här typen av konstruktioner. 

Kinesiskan har flera partiklar och det är inte helt lätt att använda dem. Bland de enklare är frågepartikeln ma. Den fungerar som ett frågetecken. Om man ska ställa frågan: "är du svensk" så frågar man "DU ÄR SVERIGE-MÄNNISKA MA". Man kan också fråga "DU ÄR INTE ÄR SVERIGE-MÄNNISKA" eller "DU ÄR SVERIGE-MÄNNISKA INTE ÄR."
Sedan finns en partikel som används bland annat i sammanhang där man ska göra någonting tillsammans. Den uttalas ba. Den kan användas i en mening av typen "Nu äter vi" som blir "VI ÄTA ba". Av någon anledning så känns den ganska lättanvänd för oss svenskar som ofta hört "å han ba å dom ba" och liknande fraser trots att den inte används i den typen av uttryck.
Sedan finns le som uttalas ungefär  med ett kort ö-ljud. Den har ingen ton och den är lätt att skriva: 了.

Kineser, liksom andra språks dagliga användare, reflekterar i vardagliga sammanhang inte över hur de använder språket så det kan vara svårt att få ett vettigt svar på frågan om hur man ska använda just le. För det är krångligt att veta hur man ska använda den eller dem. För det är faktiskt fråga om två distinkta partiklar trots att de skrivs med ett tecken och de uttalas likadant.
"Jag har köpt tre böcker." Det jag säger här är att jag har gjort någonting avslutat eller, rättare sagt, avgränsat. Jag har inte köpt böcker i största allmänhet, jag har köpt tre böcker. Hur ska jag då säga det på kinesiska?
JAG KÖPA le.1 TRE STYCK BOK. Än en gång ser ni att det inte finns någon böjningsform för förfluten tid. Men för att uttrycka något som avgränsat sätter man partikeln le.1 direkt efter verbet. Och denna le.1 kan man också använda i andra sammanhang, det behöver inte röra sig om dåtid. 
"Jag tänker ringa henne när han har kommit." kan bli HAN KOMMA le.1 EFTERÅT JAG RINGA HENNE.

Fortsättning följer.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jaa.. helt plötsligt så blir min kära f.d. granne från Thailand så mycket mera begriplig..

Så synd att jag inte visste detta för fem år sedan.'

Eva