Det var på holmen i den finska skärgården i slutet av juli som jag började läsa It av Stephen King. Jag har inte orkat läsa ut den än. Knappt hundra sidor kvar av dryga tusen. Borde fixa det.
Parallellt med den har jag inte läst ut en bok av Murakami, en av Malte Persson och inte heller The Story of the Stone. Julen kommer att tillbringas borta från tangentbordet på min kloke brors förslag. Jag ska försöka avsluta de sinsemellan ganska olika verken då.
Gemensamt för de böcker jag trots allt har tagit mig igenom de senaste månaderna är formatet. De är förhållandevis korta. Bara några timmar tar det att läsa Hans Koppels Vi i villa, Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick eller Johan Klings Människor helt utan betydelse. Jag kan rekommendera samtliga. Den sistnämnda avslutade jag precis. (Jo, jag har också läst Hjärtdjur av Hertha Müller - årets nobelpristagare i litteratur. Den tar längre tid.
De här fyra böcker finns alla i pocket, de går också att låna på bibliotek.
En helt annan sak; det finns krogar som använder infravärme eller sådana där gasdrivna kaminlampor så att gästerna ska kunna sitta ute i december. Det är idiotiskt, gå inte på sådana ställen eller låt åtminstone krögarna få veta vad ni tycker. Eftersom ni tycker som jag.
(Domaine du Vieux Lazaret (nr 2211) är bra nu säger de som har druckit den.)
1 kommentar:
Kan du berätta vad Klings bok ger? Om jag får vara så fräck att bedöma honom efter tidigare produktion så tror jag att han talar till vår generation. Bra, men ganska tydligt kopplat till oss. Är hans bok större?
Skicka en kommentar