Tänk bort kloret och försök att föreställa er hur den stekta stenen kring simbassängen doftar när solen står i zenit i mitten av juli. Då kommer ni i närheten av mineraliteten hos en chardonnay som jag har gillat ända sedan Håkan Larsson presenterade den en afton på Vin och Sprithistoriska muséet för sex år sedan. Jag vill egentligen inte dricka viner från Nya Världen längre eftersom jag tycker att det är idiotiskt att konsumera livsmedel som transporterats över halva jordklotet. Men när min nuvarande kvarterskrog här i Gamla Stan har en amerikansk inriktning på sitt kök så följer det nästan av naturnödvändighet att vinerna har det också. Så jag kapitulerar inför det här hantverket som dessutom passar så bra till krogens fläskkotlett, bönorna med lime/koriander-marinaden och tomatsalladen med senap och rödlök.
Bonterra Chardonnay (nr 16632)
Äh, God Jul då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar