Jag gick till arbetsplatsen i morse. Det tog 45 minuter. Fastän temperaturen bara låg sju grader under noll var det plågsamt. Luftfuktigheten kondenserade på kinderna och köldverkan piskades på av vinden. Diset gjorde vyerna från Västerbrokrönet obefintliga.
Under lunchen passade jag på att köpa viner till nyårsafton. Det var hål i kassen så 75 cl gewurztraminer rann ut i samma stund som den gracilt formade flaskan Hennü krossades på asfalten i ett parkeringsgarage.
Efter jobbet åkte jag till Gamla Stan för att hämta min cykel och pirra. Båda hade lufttomma däck. J hjälpte mig att transportera hjulfordonen till den närmaste pumpen i grottmacken på Katarinavägen.
Sedan cyklade jag hit. Det tog också 45 minuter. Lika kallt som i morse. När jag stod i porten till huset kom grannen C plötsligt in genom dörren. Hon visade mig var cykelgaragen finns. En stund senare kom J med pirran.
Vi tänkte äta något här i Gröndal. Vi letade näringsställen på hitta.se och fann att det inte finns några restauranger här i Gröndal. Vi tog oss till Östgötagatan i stället. M har sagt att fläskläggen där är Stockholms bästa. Vi blev varse att de är bland Stockholms största. Om man bortser från knödeln så var de bättre än bra. De är inte rimmade till skillnad från Pelikans och Humlehofs. Så sältan är alltså inte Dödahavsliknande. Om ni går till Östgötakällaren så beställ ett lägg och dela på det så slipper ni lämna. J:s kompis T som vanligen tjänstgör i ett asiatiskt land kom förbi. Det blev diskussioner och till skillnad från på klimatmötet i Köpenhamn så lyckades vi faktiskt rädda världen. Från hyckleri, Sverigedemokrater och andra dumheter.
På Snotty spelade Johan Murén. Vi blev där en stund. Min taxivägran gjorde att det tog 40 minuter att komma hem.
Nu summeras årtusendets första decennium på olika bloggar. Mitt årtionde är enkelt. Jag upptäckte vin, jag bloggade och jag lärde mig några ord på kinesiska. I övrigt var jag samma gamla jag fast äldre. Det vill säga fulare, mer reaktionär och mer gubbe. Allt tycktes vara min förtjänst eller mitt fel beroende på hur man ser det. Förutom på telomerasaktiviteten kunde jag inte längre skylla på något. Det skedde en massa också utanför min kontroll. Gott och ont.
I morgon är det nyårsafton. Det förändrar egentligen ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar