28 juni 2005
Helt fel på det!
Det finns ett skånskt uttryck som enkelt sammanfattar när man är ute och cyklar. Man är "helt fel på det". Det ska givetvis också uttalas på skånska för att vara kraftfullt. Vad har då detta uttryck med mig att göra? Ikväll drack jag ett vin som utmärkte sig för aromer som närmade sig Beaujolais, lite ek och väldigt ungdomliga tanniner. Det verkade dessutom alkoholsvagt. Jag gissade kolsyrejäsning, södra Frankrike eller norra Spanien. Vinet kommer från Sicilien! 90% Nero d'Avola och 10% Perricone. Vinet är inte alkoholsvagt, det håller hela 14%! Jag var helt fel på det! Gott var det i alla fall. Eftersom ni vill veta kan jag berätta att vi åt en engångsgrillad styckningsdetalj från ungnöt tillsammans med en stekt släkting till den kinesiska vintermelonen med svarta bönor och en eldig kryddblandning från nordafrika. Yummy!
Förrätten ska också nämnas. Sallad med galiciska sardeller, rättika, späd vitkål, risvinäger och rökt chili. Till det drack vi en manzanilla, se bilden. Jag är en gröngöling vad gäller sherry. Det passade bra med maten.
Har frågat en professor på UCDavis om jag får använda en bild på vinlusen i min blogg. Han har inte svarat. Om tystnaden blir långvarig kommer jag att tolka det som godkännande.
God Natt!
26 juni 2005
Brancaia 1998
Vinlusen har ringa erfarenhet av lagrade viner. I samband med en tjänsteresa 2001 drack han en gång Chateau d'Issan från början av 80-talet. Vinet var svagt tegelfärgat och det passade till maten som åts. Torskrygg med ugnsrostade grönsaker. Smaken minns han inte mer ån att han tyckte det var gott. I Toscana finns en hypermodern vingård som heter Brancaia. 2001 besökte vinlusen den tillsammans med några vinproffs och en karavanförare. Vinerna var outstanding! Fulla av frukt, balanserade av fat och med väl anpassad mängd alkohol. Vinlusen blev så till sig att han till och med tyckte att etiketten var snygg. Flaskor köptes med hem och lagrades på obestämd framtid. 2003 drack han 1999 års Chianti classico till en lammfilé med puylinsröra och en upphottad potatispuré. Intrycket från visningsprovningen kvarstod. Kanske var det här det som avses med uttrycket supertoskanare.
Ikväll skulle det ätas en saltimboccainspirerad kycklingfilé och vännerna tog med sig en chardonnay som visade sig vara översvavlad. Det luktade tändstickor som tar eld och stack i näsan. I vinkällaren fanns IGT från 1998 (se bilden, och ställ bildskärmen på högkant). Även om vinet inte var optimalt till maten var det en upplevelse. En komplex doft av rosor på väg att multna, läder, fräscht stall (alltså inget Brettanomyces-aktigt) och gödsel. Enligt middagssällskapet drack vi det troligen i sista minuten. Om ett halvår kommer det kanske vara dött. Så ni som sitter på ett lager kanske ska passa på att korka upp.
25 juni 2005
Midsommar fortsättning
Rättelse: Ca' del Solo innehåller endast sex druvor. Gott var det likväl. däremot var Peter Lehmans Grenache både syltig och lite spritig. Inget att rekommendera med andra ord. Alain Brumonts vita La Gascogne var däremot som vanligt dvs bra. Vädret var fantastiskt. Det bjöds traditionell midsommarmat och därför blev det mest snaps och öl. Övriga viner provades alltså inte.
23 juni 2005
Midsommar
Huvudstaden har stängt. Stadsdelarna avfolkas och restaurangernas uteserveringar har låst stolar och bord. Waxholmsbåtarna är fulla av kylväskor, dramaten-vagnar och vita jeans. Vinlusen deppar. När han var yngre drömde han om att lägga sju druvor eller åtminstone sju vinflaskor baserade på olika druvor under huvudkudden. Det stannade på idéstadiet. Den hedniska högtid som firas med dansande kring en fruktbarhets-symbol är inte druvans utan snarare potatisens och sädesslagens. Det bjuds snaps och öl för det passar bäst till sillinläggningarna, solögat och de andra traditionella rätterna. I år har festarrangören trots det ringt och bett om vin till festen. Vad som ska ätas är oklart.
För att gardera sig köpte vinlusen vinerna:
La Gascogne par Alain Brumont Gros Manseng-Sauvignon (nr 2882) två druvor
Fleur du Cap Unfiltered nr 15530 fyra druvor
Clay Station Viognier (nr 22228) en druva
Peter Lehman The Barossa Grenache (nr 6420)en druva
Casa Luntro Tannat 2000 (nr 6644)en druva
Ca' del Solo Big House Red 2003 (nr 23095) sju druvor (månne ett midsommarvin?)
Ikväll var vinlusen på grilltillställning där det bland annat bjöds
Lindemans Shiraz Cabernet (nr 16460) bag in box. Ett hyggligt grillvin med framträdande vaniljsötma och syltighet.
Utlåtande om midsommarvinerna kommer längre fram.
För att gardera sig köpte vinlusen vinerna:
La Gascogne par Alain Brumont Gros Manseng-Sauvignon (nr 2882) två druvor
Fleur du Cap Unfiltered nr 15530 fyra druvor
Clay Station Viognier (nr 22228) en druva
Peter Lehman The Barossa Grenache (nr 6420)en druva
Casa Luntro Tannat 2000 (nr 6644)en druva
Ca' del Solo Big House Red 2003 (nr 23095) sju druvor (månne ett midsommarvin?)
Ikväll var vinlusen på grilltillställning där det bland annat bjöds
Lindemans Shiraz Cabernet (nr 16460) bag in box. Ett hyggligt grillvin med framträdande vaniljsötma och syltighet.
Utlåtande om midsommarvinerna kommer längre fram.
16 juni 2005
Möjligen långsökta kopplingar till vin
Om man ser till bokutgivningen finns det likheter mellan 2004 och 2005. Kring midsommar i fjol släpptes "Dödsmässa" av pseudonymen Arne Dahl och "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. I dagarna kommer en ny Arne Dahl och "Hanteringen av döda" av John Ajvide Lindqvist. Arne Dahls poliser känns fräscha i motsats till de magsura gubbarna i kriminallitteraturens Sverige. De går inte omkring och undrar vart Sverige är på väg, de bor inte i ett flamländskt låtsasland och de bär inte Baldessarinikostymer. Har läst tre Dahl med stor behållning. Och i en av dem tror jag att det dricks Chateau-neuf-du-Pape! Minns inte om det var "Misterioso" eller "En midsommarnattsdröm". Återkommer om det. Läs båda i sommar för säkerhets skull.
John Ajvide Lindqvist var fjolårets stora överaskning för mig. Bra skräcklitteratur trodde jag inte att man kunde skriva i Sverige. Allra minst om vampyrer i Blackeberg. Den finns i pocket. Köp! Eller låna på ett bibliotek. Tyvärr ölas det mest i den. När det inte dricks rent blod, vill säga. Sangiovese - en druva som bland annat odlas i Chianti i Italien - betyder Jupiters blod. Jag har höga förväntningar på Lindqvists nya.
Godnatt!
/Vinlusen
PS. Snart ska jag blogga om min namne, den riktiga vinlusen.DS
John Ajvide Lindqvist var fjolårets stora överaskning för mig. Bra skräcklitteratur trodde jag inte att man kunde skriva i Sverige. Allra minst om vampyrer i Blackeberg. Den finns i pocket. Köp! Eller låna på ett bibliotek. Tyvärr ölas det mest i den. När det inte dricks rent blod, vill säga. Sangiovese - en druva som bland annat odlas i Chianti i Italien - betyder Jupiters blod. Jag har höga förväntningar på Lindqvists nya.
Godnatt!
/Vinlusen
PS. Snart ska jag blogga om min namne, den riktiga vinlusen.DS
Druvprov
Vinlusen behåller sin anonymitet en liten tid till. Så mycket kan dock avslöjas att ett druvprov i Munskänkarnas regi genomfördes i tisdags. Vinlusen tror att både teori- och praktikdel godkändes. Munskänkarna är en bra förening för den som vill lära sig om vin. Man kan gå kurser, vara med om olika temaprovningar och ibland får man inbjudningar till evenemang i stil med Riesling och Co som ägde rum i mitten av april. På Hilton Hotell vid Slussen hade tyska producenter och i vissa fall även deras svenska agenter ställt fram flaskor och glas så att man kunde prova. Inträdet var bara dryga hundralappen och den som var tidig kunde få smaka Eiswein från 1959! Jag hann inte prova den men väl andra viner. Det blev mest Riesling men även Scheurebe och den tyska druvan Dornfelder. Den sistnämnda är inte att rekommendera.
Nu har jag kommit från ämnet! Munskänkarnas druvprov består av en teoridel och en praktikdito. För att få godkänt ska man ha minst 10 poäng av 15 i teoridelen samt klara av att identifiera tre gröna och tre blå druvor i viner i praktikdelen. Sauvignon blanc (sb), Riesling, Chardonnay, Pinot noir, Cabernet Sauvignon och Syrah är de druvor som ska identifieras. De vita vinerna gick lätt. Sauvignon blanc-aromen brukar vara lätt att identifiera om man inte har blandat den med mycket Semillon eller ekfatlagrat den för länge. Krusbär, kattkiss, buxbom, svartvinbärsblad, nässlor och fläder är vanliga associationer. Rabarber och persikor har jag också hört. I det här fallet var det Sancerre Le Pierris (nr 2259) - ett trevligt vin som jag för övrigt drack i Finnhamn i lördags, som fanns i glas nr 1. Vinet kommer från ett område vid Loire-floden och är friskt och nästan lite spritsigt. Nr 2 var en ganska knuten Riesling. Mineraltonerna och syran var det som avgjorde. Samt uteslutningsmetoden. Glas nr 3 var nämligen en god men kraftigt ekad kalifornisk Chardonnay. Det är ytterst sällsynt att Riesling är ekad - Didier Dageneau i Loire lär enligt vissa källor experimentera med det - och sb-aromerna lyste med sin frånvaro i 3:an.
De röda var svårare. Vinlusens näsa uppfattade gummi i såväl det lite ljusröda, transparenta första glasets vin som i de två mer ogenomträngligt blåröda senare glasens. Näsan fick vila en stund, glasen snurrades återigen och den här gången började rosorna blomma i ettan, svartvinbären och även lite eukalyptus kännas i tvåan och tvärnitarna - jag älskar det ordet - märkas i trean. I följd alltså Pinot noir, Cabernet Sauvignon och Syrah/Shiraz.
Vinlistan med vissa reservationer:
Sancerre Le Pierris (nr 2259).
Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899)
Beringer Napa Valley Chardonnay 2003 (nr 22262)
Återkommer med Pinot noir
Cabernet Sauvignon från Wolf Blass, kanske den här
Petite Ruche (nr 2222)
Vill tillägga att jag har druckit 2004:ans La Gascogne som omtalades häromsistens med betydligt tydligare aromer. Ingen generell dissning av den årgången alltså. Även Georg Breuers Riesling Sauvage kan variera och vara betydligt roligare än den som provades i druvprovet.
/Vinlusen
Nu har jag kommit från ämnet! Munskänkarnas druvprov består av en teoridel och en praktikdito. För att få godkänt ska man ha minst 10 poäng av 15 i teoridelen samt klara av att identifiera tre gröna och tre blå druvor i viner i praktikdelen. Sauvignon blanc (sb), Riesling, Chardonnay, Pinot noir, Cabernet Sauvignon och Syrah är de druvor som ska identifieras. De vita vinerna gick lätt. Sauvignon blanc-aromen brukar vara lätt att identifiera om man inte har blandat den med mycket Semillon eller ekfatlagrat den för länge. Krusbär, kattkiss, buxbom, svartvinbärsblad, nässlor och fläder är vanliga associationer. Rabarber och persikor har jag också hört. I det här fallet var det Sancerre Le Pierris (nr 2259) - ett trevligt vin som jag för övrigt drack i Finnhamn i lördags, som fanns i glas nr 1. Vinet kommer från ett område vid Loire-floden och är friskt och nästan lite spritsigt. Nr 2 var en ganska knuten Riesling. Mineraltonerna och syran var det som avgjorde. Samt uteslutningsmetoden. Glas nr 3 var nämligen en god men kraftigt ekad kalifornisk Chardonnay. Det är ytterst sällsynt att Riesling är ekad - Didier Dageneau i Loire lär enligt vissa källor experimentera med det - och sb-aromerna lyste med sin frånvaro i 3:an.
De röda var svårare. Vinlusens näsa uppfattade gummi i såväl det lite ljusröda, transparenta första glasets vin som i de två mer ogenomträngligt blåröda senare glasens. Näsan fick vila en stund, glasen snurrades återigen och den här gången började rosorna blomma i ettan, svartvinbären och även lite eukalyptus kännas i tvåan och tvärnitarna - jag älskar det ordet - märkas i trean. I följd alltså Pinot noir, Cabernet Sauvignon och Syrah/Shiraz.
Vinlistan med vissa reservationer:
Sancerre Le Pierris (nr 2259).
Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899)
Beringer Napa Valley Chardonnay 2003 (nr 22262)
Återkommer med Pinot noir
Cabernet Sauvignon från Wolf Blass, kanske den här
Petite Ruche (nr 2222)
Vill tillägga att jag har druckit 2004:ans La Gascogne som omtalades häromsistens med betydligt tydligare aromer. Ingen generell dissning av den årgången alltså. Även Georg Breuers Riesling Sauvage kan variera och vara betydligt roligare än den som provades i druvprovet.
/Vinlusen
9 juni 2005
Bröllopsbesvär
Kompisarna ska gifta sig och de har inte en susning om vin till den kommande bröllopsfesten. Vad gör man? Vinlusen tvingas rycka ut och föreslår en blindprovning så att de inte köper Chateau Latour av bara farten. Vinlusen tycker att 8€ är en bra prisklass och föreslår två vita, två röda - och för att gå den gyllene medelvägen - även två rosé till den medelhavsbuffé som utlovas.
Vitt
I den här prisklassen står de oengagerade chardonnayerna som spön i backen. Vinlusen söker gärna sig till mer obskyra sorter. Gros manseng - denna så underskattade druva som trivs i Madiran tillsammans med sin blåblodiga granne Tannat - men aldrig i samma flaska - blir det självklara valet. Eftersom förälskelsen i La Gascogne - 2003:an, märk väl - fortfarande höll i sig trodde han att 2004:an skulle erbjuda samma upplevelse. Tyvärr konstaterar Vinlusen och även de blivande äkta makarna att flädrigheten, de friska krusbärsbladen och fruktigheten är som bortblåsta ur flaskan.
Vinlusen erinrade sig hur han en gång i februari 2003 bjöds på ett glas Marqués de Riscal tillsammans med fantastiska tapas och tänkte därför att det kunde vara ett alternativ till La Gascogne som provningen inleddes med. Marqués de Riscal erbjuder, förutom de aromer som borde känneteckna La Gascogne, även en snabbt flyktig aprikosfräschör.
Resultat
Marqués de Riscal - La Gascogne, 1-0.
Rött
Butiken på Sveavägen har inte de sorter som Vinlusen vill ha. Bland annat saknas Chateau de Campuget. För att undvika de shirazer och merloter som trängs i prissegmentet väljs därför förutom Gran Feudo som brukar vara pålitlig även en mörk häst; Sartori. Den senare visar sig dofta just häst och - efter en stund i glaset - även lättflyktiga syror. Den går fetbort. Gran Feudon är korkad och diskvalificerar sig därför.
Resultat
Sartori - Gran Feudo, 0-0.
Slutsatsen är att Vinlusen måste köpa Chateau de Campuget och testa i sin ensamhet eftersom paret flyr utom provhåll inom kort.
Rosé
Vinlusen - som är ett pretto - tror egentligen att rosé är ganska keff. Han drar sig till minnes bockfotsformade flaskor från Portugal med mediokert halvsött blask för de sena tonårens tidiga sommarberusningar, René Barbier-rosé i Katalonien tillsammans med påvra paellor under 80-talets tågluffar och en allmänt styvmoderlig behandling i vinspalterna. I Morgontidningen finns en pålitlig vinskribent så vinlusen bestämmer sig för att använda hans testresultat från tidningens söndagsbilaga och väljer Jacob´s Creek och Santa Rita. Den senare provas först. Det finns rödvinbärsfruktighet och vegetativa aromer, trots att det står svarta vinbär på systembolagets sajt men ingen längd att tala om. Vinet tvärnitar bokstavligen. Australienaren vinner i längden och på tvären. Fler aromer och mer fräschör.
Resultat
Jacob´s Creek - Santa Rita, 1-0
Vitt
I den här prisklassen står de oengagerade chardonnayerna som spön i backen. Vinlusen söker gärna sig till mer obskyra sorter. Gros manseng - denna så underskattade druva som trivs i Madiran tillsammans med sin blåblodiga granne Tannat - men aldrig i samma flaska - blir det självklara valet. Eftersom förälskelsen i La Gascogne - 2003:an, märk väl - fortfarande höll i sig trodde han att 2004:an skulle erbjuda samma upplevelse. Tyvärr konstaterar Vinlusen och även de blivande äkta makarna att flädrigheten, de friska krusbärsbladen och fruktigheten är som bortblåsta ur flaskan.
Vinlusen erinrade sig hur han en gång i februari 2003 bjöds på ett glas Marqués de Riscal tillsammans med fantastiska tapas och tänkte därför att det kunde vara ett alternativ till La Gascogne som provningen inleddes med. Marqués de Riscal erbjuder, förutom de aromer som borde känneteckna La Gascogne, även en snabbt flyktig aprikosfräschör.
Resultat
Marqués de Riscal - La Gascogne, 1-0.
Rött
Butiken på Sveavägen har inte de sorter som Vinlusen vill ha. Bland annat saknas Chateau de Campuget. För att undvika de shirazer och merloter som trängs i prissegmentet väljs därför förutom Gran Feudo som brukar vara pålitlig även en mörk häst; Sartori. Den senare visar sig dofta just häst och - efter en stund i glaset - även lättflyktiga syror. Den går fetbort. Gran Feudon är korkad och diskvalificerar sig därför.
Resultat
Sartori - Gran Feudo, 0-0.
Slutsatsen är att Vinlusen måste köpa Chateau de Campuget och testa i sin ensamhet eftersom paret flyr utom provhåll inom kort.
Rosé
Vinlusen - som är ett pretto - tror egentligen att rosé är ganska keff. Han drar sig till minnes bockfotsformade flaskor från Portugal med mediokert halvsött blask för de sena tonårens tidiga sommarberusningar, René Barbier-rosé i Katalonien tillsammans med påvra paellor under 80-talets tågluffar och en allmänt styvmoderlig behandling i vinspalterna. I Morgontidningen finns en pålitlig vinskribent så vinlusen bestämmer sig för att använda hans testresultat från tidningens söndagsbilaga och väljer Jacob´s Creek och Santa Rita. Den senare provas först. Det finns rödvinbärsfruktighet och vegetativa aromer, trots att det står svarta vinbär på systembolagets sajt men ingen längd att tala om. Vinet tvärnitar bokstavligen. Australienaren vinner i längden och på tvären. Fler aromer och mer fräschör.
Resultat
Jacob´s Creek - Santa Rita, 1-0
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)