2009:139 Champagnebubblan

Följande text, som till stora delar är en omskrivning och översättning av en artikel i senaste numret av the Economist, originalet här, innehåller många vaga uttryck som "champagnehus", "många" och" man". Det är min förhoppning att ni som läser ändå ska förstå vad jag menar.

Allt annat lika, den bästa berusningen uppnås med champagne. Det är inte ett vetenskapligt påstående, det är bara min erfarenhet som talar. Uttrycket allt annat lika bör ni inte heller ta på något större allvar, det var bara ett sätt att försöka få till en lite klatschig inledning. Alla inblandade i champagnebusiness torde de senaste åren, bildligt, levt ett sprittande bubbligt liv. Såväl odlare som champagnehus har ju haft goda tider eftersom efterfrågan på champagne varit på ständig uppgång. Nu verkar det emellertid som en tillnyktring är på gång i branschen. Finanskrisen har fått folk att se om sina hus. Kvantitativt, och jag älskar ju förutom champagne även kvantiteter, har det här inneburit att champagnehusens försäljning minskat med 23% under årets fem första månader jämfört med samma period i fjol. 

Tidigare låg det till så här i området där druvorna som ska bli blancs des blancs eller blanc des noirs växer: druvodlarna hade en sådan efterfrågan på sina klasar att de ofta höll inne delar av skörden för att trissa upp priserna. De stora champagnetillverkarna där ibland Louis Vuitton Moët Hennessy (LVMH) som äger Veuve Clicquot vände sig ofta till mindre odlare och erbjöd till och med dessa hjälp i odlingarna för att säkra tillgången. 

Vad blir då följden av en sjunkande efterfrågan? Jo lagren växer. Det finns för tillfälle 1,2 miljarder flaskor i regionens källare, med andra ord tillräckligt för att tillgodose det globala behovet under fyra år!

Ett handelsorgan(?) Comité interprofessionell du vin de Champagne (CIVC) som bestämmer hur mycket druvor champagnehusen ska köpa från odlarna satte ifjol 14 ton per hektar. I år har champagnehusen, som vill minska lagren, begärt att det ska räcka med 7,5 ton per hektar. Odlarna i sin tur vill sälja minst 10 ton. Den andra september ska siffran ha fastställts. Den föreslagna nivån innebär, som ni förstår, ett avsevärt inkomstbortfall för odlarna som också ifrågasätter hur man kunde sätta 2008 års siffra så högt med tanke på en förväntad minskad efterfrågan. Champagnehusen hävdar att de inte kunde ana den kommande krisen. Andra spekulerar att den 7,5-tonsnivå som champagnehusen föreslagit gynnar dem nu när deras fyr- och femåriga kontrakt med odlarna ska omförhandlas. Risken finns att stora tillverkare som LVMH tar chansen att köpa upp mindre producenter och odlare som går i konkurs. Det skulle i så fall ge LVMH som nu har en global marknadsandel på 18% en starkare ställning på marknaden. Vilket många fruktar.