2010:69 Fänkål

Börjar tvivla på att jag någonsin har kunnat skriva. Mina inlägg blir allt glesare, humorn saknas helt och vad vinerna smakar får ingen någonsin veta. Dessutom är jag en mes vad gäller ställningstaganden.

Jag har bestämt mig för att minska statusuppdaterandet på Facebook, jag är trött på det.
En statusrad som exempelvis inte kom upp i kväll var "har fräst fänkål i baconfett. Mmm, jättegott!" Trots att det var sant. Allt som är sant är ju inte nödvändigtvis intressant. Allraminst relevant.

Facebook är ändå användbart. Man kan ju samla vänner och folk som på annat sätt är bra att ha där. Men man behöver inte upplysa alla om att man knyter skorna. Eller att man gillar Vitamin Well. (Vilket jag för övrigt inte gör, det är ju en idiotprodukt.)

Jag har under helgen seglat, ätit och druckit, lyssnat på en amerikansk organisationskonsult samt träffat släktingar och släktingars respektive. Det var solsken och bra vind på sjön. Båten var 47 fot och modellen var passande nog Bavaria 47. Själva båten hette Sanuk som är thailändska och betyder "roligt". Berättade vår skeppare. Det var under fredagen och lördagen som vi seglade. Bullandö Saltsjöbaden tur och retur. Jag tog ett dopp i Saltsjöbadens hamn på lördagmorgonen.

På lördagen tog jag mig till Norrköping. Där hade släkten samlats. Eller rättare sagt den delen av min släkt på morfars sida som hade tagit sig dit. Förra gången jag var med var 1993. Då var vi vid sjön Sommen. Åt svenska kräftor som har fått alla andra, både importerade och svenska som jag ätit senare, att blekna.

En cava som hette Bocchoris, en pinot gris från Engel, en cotes-du-rhone från Xavier, en cremant de bourgogne med blå etikett, en chardonnay från Jacob's Creek, en cabsav från Lindeman och så Amforas Muscat d'Alexandrie, var det jag drack under de här två kvällarna.

Läggdags.

2010:68 I trakten av Örsundsbro

En trevlig, avslappnad och generös stämning var det hemma hos K och L. De har nyligen köpt en gård i Uppland hade bjudit in att fira detta och sitt bröllop i dagarna tre. Jag anlände efter diverse felcykling från Bålsta - telenors 3g-nät hade ingen täckning i obygden så kartfunktionen i min smarta telefon var ur funktion - strax innan klockan sex på lördagkvällen. Inne i boningshuset pågick då korvtillverkning, folk satt och pratade i olika hörn eller låg och vilade i tält på gräsmattan. Korvarna - merguez och salsiccia - grillades och serverades med bland annat med surkål och fantastiskt omsorgsfullt tillagad couscous. Korvarna var väldigt goda. Jag hade med mig en ekologisk rioja som inte var särskilt dyr men desto mer prisvärd. Den var inte överdrivet vaniljig, hade en tydlig syra och öppnade sig vartefter kvällen fortskred. Bland gästerna fanns både halvnya och nya bekantskaper. Längesedan jag hade så trevligt i ett så stort sällskap. Lämnade gården och cyklade till Uppsala strax före lunch. Tack L och K!

Beronia Viticultura Ecológica 2007 (nr 12126)

2010:67 Kring midnatt

Mindre än en timme tog det för mig att springa de tio kilometer som utgör Midnattsloppets sträckning. Ingen tid att vara stolt över. Det var första gången jag deltog. Har tidigare tyckt att loppet har haft något alltför folkligt och jippoaktigt över sig. Nu betalade arbetsgivaren så jag behövde åtminstone inte bekymra mig om anmälningsavgiften. Det var varmt, 24 grader när starten gick på Ringvägen. Jag var inte ensam om att springa. 21 000 deltagare uppger media. Två dödsfall i samband med loppet läser jag vidare. Många drabbades av vätskebrist.

Jag kände inte igen en enda deltagare och inte heller någon åskådare längs vägen. Den gode kulturchefen J som ställt sig i Götgatsbacken för att heja på mig såg jag inte. Han fick heller aldrig syn på mig.

Banan var bra med ett par sega uppförslut, särskilt det kring Sofia kyrka var ansträngande. Det fanns ljudanläggningar och liveband på några ställen. Ett band spelade Kents "Kräm" följd av Buggles "Video killed the radio star". Två vätskekontroller, det kunde varit en till. Jag var aldrig peppad, det var bara på den avslutande Hornsgatsrakan som jag tog i.

Efter målgång cyklade jag hem och duschade. Innan loppet började hade jag kommit överens med M - en förhållandevis ny bekantskap - att vi skulle hitta på något efteråt. Typ, gå på lokal och knäcka en flaska bubbel.
Jag messade M som svarade att han hade champagne på kylning hemma som vi kunde dricka i stället för att gå på lokal. Ett klokt förslag tyckte jag och meddelade honom att jag kunde vara på plats strax efter klockan ett.

Efter ett lopp av den här typen är man uppe i varv, det fanns inte tillstymmelse till sömntrötthet i kroppen. När jag satte mig i tunnelbanevagnen - M bor en bit härifrån så cykel var inte aktuellt - var de flesta resenärer på väg hem medan det kändes som kvällen precis börjat för mig. Det var det vanliga klientelet i vagnen; berusade tonåringar och unga vuxna, turister och andra. Många lätt påverkade och trötta, andra som inte skulle släppas in på lokal.

När jag kom fram till den sovande stadsdelen där M bor var gatorna öde. Bara avlägsen trafik och en enstaka taxibil hördes. Luften var fuktig och varm. När jag efter visst irrande med hjälp av kart-appen i Iphone kom hem till honom frågade han om vi skulle dricka Palmer eller Pol Roger. Jag valde den förra. Vi satte oss vid ett bord på gräsmattan nedanför huset där hans lägenhet ligger. Han tände en flerarmad ljusstake och satte på musik från sin laptop. Värmen hängde i och gatorna var alltjämt tysta. Jag korkade och hällde upp i glasen. Vi lyssnade på Billie Holiday, Stan Getz, Dave Brubeck, Louis Armstrong och Miles Davis. Pratade om vem som kände vem på vilket sätt, sociala medier och vilka vi var och vad vi gillade medan vi smuttade på champagnen. Jag gjorde den banala observationen att jag förmodligen kan känna när det är pinot noir i bubblet. Vilket det är i champagnen som vi drack.
Det ljusnade och fåglalåten satte igång. Flaskan tog slut samtidigt som tröttheten till sist tagit våra kroppar i besittning. Kl 0431 gick tunnelbanan tillbaka mot Liljeholmen.

Palmer & Co Brut (nr 7372), 219 kr (godare än Moët & Chandon som är dyrare!)

2010:66 Inte 19 glas men fyra män

Semesterstämningen dröjer kvar i stan. Det är 17 grader och det övergående hänger i luften. Utlänningarna går på cykelbanorna som vore de trottoarer. Stockholmarna cyklar som fanns det inga korsningar. Biltrafiken har ännu inte kommit in i den av Motormännen önskade omfattningen. Det är kväll på Stora Nygatan. Uteserveringen på 19 glas har stolar i form av korkar. Och en vinlista som aldrig tycks ta slut. Kvällens sommelier - som berättar att det är hans första kväll - är en av de mer ambitiösa jag träffat. Jag formgivar-M och basisten M som en gång var med i Sveriges bästa band samt J bosatt i Älvsjö är där. Vi ska se Efterklang med Radiosymfonikerna lite senare. Vilket vi gör. Och sen går vi till Rouge. Det blev semillon (Kaesler, Barossa Valley), côtes-du-rhône (Perrin), alsace och cabernet franc från Tours (ej antecknat producenter). Ingendera någon besvikelse.

Jag omkullvält strut 19 glas.

2010:65 Vinlosern

Jag och två herrar vilkas namn börjar på J - vi kan kalla dem för formgivaren respektive filmproducenten - satt på Strands uteservering i kväll. Allt var bättre förr. Strand hette Street då, och vinlistan var vassare. Drack en abnorm riesling från Australien - gles, sur och petroleumdoftande, ikväll och en hygglig fransk sb. Men trevligt var det och bra musik spelades därinne.

2010:64 Bastard

Jag var där förra tisdagen. Det var jag inte ensam om, bland gästerna syntes en rappare och en fotograf. Namnkunniga eller kända om ni så vill men jag känner dem inte. Möjligen igen dem.
Alltså maten var väldigt bra, likaså vinerna. Jag orkar inte skriva så jag lägger upp mina suddiga bilder av menyn och vinlistan samt charkuteriplankan.



Från kallskänken åt vi allt utom burratan, från vedugnen tog vi makrillen och från spisen grisfoten och oxhjärtat. Jag avslutade med en spansk ost. Cabrales hette den. M åt jordgubbssorbeten med fläderlikör.



Till detta drack vi Mâcon, Grüner veltliner, Château d'Arlay, Bedeau du Sud (100% grenache i en bondsk och kärv tappning som vi båda gillade), och en tokajer respektive en söting från Coteaux de Layon.









Och eftersom jag har fått hundratals mejl om det så berättar jag för er att det var en Côtes-du-Rhône från Perrin som jag drack lördagen före den här tisdagen då jag också åt på Bastard.