2011:51 Sveriges framsida 110824 - 110826

Stjärnhov 110827

Den sörmländska orten med det fina namnet är inte ett resmål. Nedrivna kontaktledningar och ett stillastående tåg framför oss har gjort att vi står på spåret här och väntar. Tågmästarens fina göteborgska har burit den upplysningen. Jag satte mig på tåget strax före klockan ett i Göteborg. Där regnade det. Sörmland är däremot soligt och sommarvarmt. Vi skulle varit framme i Stockholm klockan tio i fyra. Nu beräknas förseningen till en och en halv timme. Vad kan jag göra annat än blogga?

Varje år, i slutet av augusti, blir jag inbjuden till en grillfest i en av Stockholms sydvästra villaområden. Ikväll äger den rum. Jag har inte hunnit handla kött än men det finns en halv flaska La Grola i mitt kylskåp förutsatt att akustikern som lånade min lägenhet inte har tagit av den. Han var uppe på en konferens i måndags och vi åt kantarellpasta på kvällen. Då fortsatte vi att dricka den Le Chenin som jag och världsmästaren hade börjat dricka samma kväll som vi senare åkte till Deville. Det vill säga förra lördagen. En kväll som jag senare bloggade oförsiktigt om. När det vita loirevinet var urdrucket öppnade vi La Grola. Vi hade nämligen några ostar. Det här fruktiga, generösa kraftpaketet med kryddnejlikor i doften befinner sig på rätt sida om den gräns som de flesta amaronevinerna sedan länge passerat. Om det är prisvärt eller inte är inte min ensak att bedöma. Det får ni göra.

Tisdagen och onsdagen var vinfria dagar. Jag tog tåget till Alingsås och inkvarterade mig i fritidshuset för några nätters logi. Under torsdagen bestämde akustikern, som från och med nu heter J i den här posten, och jag att vi skulle träffas för att äta middag någonstans i Göteborg. När jag gick från jobbet satte jag mig på Linnéterrassen. Jag tog ett glas riesling från producenten Hardy’s och några oliver. Den var bra som riesling ska vara. Ordfejdade med några före detta kollegor. Kvällen varm och fuktig, åskan hängde i luften. J ringde och vi bestämde en mötesplats. Jag tittade på folk i allmänhet och lite diskret på göteborgskor i synnerhet. (Det hade jag iu inte behövt skriva, nu fick texten något gubbigt över sig.) Nåväl, påfallande många av göteborgskorna på Linnéterrassen var rökare och det upphör inte att förvåna mig att rökandet fortsätter att vara så populärt bland unga män och kvinnor. Trots allt.

Vi, dvs jag och J, träffades på Grönsakstorget. Han hade skrivit ut restaurangtips från GP:s sajt som vi läste igenom. 3an på Alströmergatan hade fått fyra av fem i betyg. Vi gick dit. En trerättersmeny för 333 kr, bestående av hummersoppa, lammlägg och chokladmousse, är onekligen billigt. Jag valde den. J tog carpaccio med parmesan, steak frites och ostar. Han insisterade på att bjuda eftersom inkvarteringen hos mig hade sparat en massa pengar för honom. Jag protesterade men gav mig. 3an har en ganska blek inredning, det skulle kunna vara församlingshemmets kafeteria med lite franska inredningsdetaljer, om ni förstår vad jag menar. Vinlistan erbjuder ”ett gott glas vin”, ”ett godare glas vin” och ”ett ännu godare glas vin”. Röda och vita. I mitt fall blev det något från Macon till hummersoppan och en shiraz/cab-blandning från Simonsig till lammlägget. Båda hyggliga i sin genre. Varken hummersoppan eller chokladmoussen var något att blogga om. Goda men på intet sätt sensationella. Däremot var lammlägget så mjukt att det hade kunnat ätas med sked. Det serverades med ugnsgrillade rot- och grönsaker och en lätt tomatsås. Fantastiskt!

Jag smakade på ostarna som J hade beställt. En lucullus(?) som var lite som en smörig brie, en ordinär comté och en roquefort. Den sistnämnda var alltför salt. Jag gillar nog varken den eller stilton. Egentligen.

Regnet hade fallit medan vi åt. Tåget mot Alingsås skulle gå vid kvart i tio. Vi gick till stationen där jag bjöd på kaffe och sade hej då. Klev ombord på Västtrafiks lokaltåg mot Alingsås. Kom att tänka på Ruben Östlunds "De ofrivilliga" när jag satt ombord. Utan att bli trakasserad av tonåringar, ska sägas. Kanske var det belysningen, tiden på dygnet, tonåringarna som pratade västsvenska eller kvinnan med kamphunden och den jättelika bagen märkt Gekås Ullared. 

I Alingsås tog jag bussen mot Borås och vid elva steg jag av bussen vid sommarstugeområdet. Där var det kolsvart med undantag från ljuset i några fönster. Jag använde telefonen som ficklampa för att inte hamna i diket.

Jag skulle bo hos I och T till lördagen. Kollegor som bodde i närheten skjutsade mig dit när jag hade jobbat färdigt på fredagen. I stod i köket och hackade mynta när jag ringde på. Jag hjälpte till att göra chokladmousse. Vi öppnade flaskan som jag hade med mig: La Grola.

De två yngsta sönerna i familjen och en av deras kompisar låg i soffan och tittade på teve.

Nu stannade tåget i Stockholm. Fortsättning kanske inte följer.

2011:50 Risk

Jag vet inte hur många som läser min blogg. Jag vet att några nära vänner gör det. Nu har jag fått ett par kommentarer som visar att åtminstone två, eller det kan också vara en person som har skrivit två gånger, har läst och reagerat. Den första kommentaren togs bort, den andra kommentaren som jag nyss läste gjorde att jag tog bort stora delar av texten eftersom de personer som beskrevs där lätt skulle kunna känna igen sig. Så här skrev en av kommentatorerna: "Alltså, har du tänkt på att det finns en chans att människorna på restaurangen kanske läser din blogg? Jag är i och för sig varken han (...), men det kunde lika gärna varit mig du kommenterade den där kvällen. Just sayin'. " 
Jag satte bokstavligen hjärtat i halsgropen. Nej, jag tycks ha låtit tankeförmågan gå på semester, skulle jag vilja svara. Nu ska jag börja låta den jobba igen.


Har en vän på besök. Vi har ätit pasta med kantareller och druckit Le Chenin.

2011:49 Retur reviderad

Soffgruppen har ersatts med tre små marmorbord och stolar. Det ser också ut som om avståndet mellan entrén och baren har blivit större. Den konst som hänger på väggen bakom soffborden ser också ny ut. Annars är det mesta sig likt. Spellistan där låtar av Bowie, Steely Dan och Elton John samsas med Stan Getz och annan jazz låter också välbekant och vår servitris eller hovmästare är samma person som serverade mig, M och P när jag var här senast. Ni ser att jag bygger upp något som enligt diverse konventionell dramaturgi skulle kunna fortsätta med ett "men...". Vi får se hur det blir med den saken.

De små marmorborden är inte tillräckligt stora för att rymma varmrättstallrikar, glas, bestick, brödställ och karotter så jag undrar vad de används till. Går folk hit för att dricka kaffe, kanske? Knappast. Men kan gästerna tänka sig att sitta där och sippa på något i väntan på ett bord så kanske restaurangen har ett jämnare flöde av beställningar. Vad vet jag, en pastis vid marmorbordet? Inte en enda gäst sitter emellertid vid dem just nu, halv tio på kvällen. Soffgruppen, när den fanns, bidrog till krogens varma, ombonade stämning. Där fanns det nästan alltid någon gäst. Utan de mjuka sittmöblerna har det blivit lite svalare. Men högst marginellt.

Det fanns platser utomhus också. Gäster som vill röka mellan rätterna kanske är beredda att sitta där på trottoaren i övergången mellan sensommar och höst. En av de utomhussittande gästerna är en rökande sådan, en perifer bekantskap så tillvida att jag aldrig känt honom men träffat vid flera tillfällen under gemensamma vänners tillställningar.

Världsmästaren som har rest in från landsbygden får sitta så att han kan se ut över restaurangen och titta på folket i stan. Den här kvällen utgörs det av många påfallande unga.

Även personalens medelålder tycks ha sjunkit. Vår första servitör, som ser ut att på sin höjd avslutat gymnasiet, kan inte uttala rillette för jag tror att det är vad som tillsammans med smör och syrade gurkor serveras till det vita brödet med den illsalta brödskorpan. Åtminstone smakar den som en rillette ska smaka och den består bland annat av ankfett och fläsk. Jag dricker ett glas champagne till den och funderar på vad jag ska ha till förrätt. Det får bli de där inlagda strömmingarna som har ett finare namn: boquerones.

Det ska visa sig att det faktiskt är den första gången jag äter något på den här restaurangen som inte är helt hundra. Jag tycker nämligen att fiskarna har en lite metallisk, nästan härsken smak, en gnutta som av råa filéer. Brödet till är som förväntat bra och själva inläggningen med vitlök, citron(?) och olja frisk.

När jag, lite tidigare, ska beställa vin till fisken förklarar jag att viner som både är osvavlade och "biologiska" inte är aktuella för min del. Detta för att hovmästaren har föreslagit Three trees. Jag drack ju som bekant det när vi lyxlunchade på Lux i början av sommaren och det är ett av få viner som lyckats oxidera och dö under den knappa halvtimmen det fanns i mitt glas. Troligen för att det är osvavlat. Nej, då väljer jag hellre det, som det ska visa sig, fantastiskt friska, svala och fruktiga 2008 Chardonnay Limoux från Domaine Begude.

Hovmästaren får oss sedan att välja den smörstekta kalvbrässen med, kantareller, bacon (fast jag tycker att det är mer rökt sidfläsk) och ärter. Den är storartad. Kantarellernas smak känns förstärkt på ett generöst sätt, ärterna har perfekt konsistens och fläskbitarna mästerligt stekta. Rättens hjärta, själva brässen är ljuvlig. Och mättande. Vi dricker La Fortune som är en bra, röd bourgogne till.

Tre kulor varav två är sorbet - svarta vinbär och vita persikor - och en kolaglass blir efterrätt. Kulorna verkar ha utsatts för tining och sedan frysning. Kolaglassen är bra liksom den svarta vinbärssorbeten. De vita persikorna har en parfymerad ton som jag inte riktigt gillar.

Men, bortsett från soffgruppen, boquerones och vit persikosorbet, Deville håller stilen.

N.V. Gaston Chiquet, Montagne de Reims 


2008 Chardonnay Limoux, Domaine Begude


2007 La Fortune, Domaine A & P de Villaine, Bourgogne

2011:48 Dolda fel

Åt på Hambergs i Uppsala idag. Det var min generösa bror och svägerska som hitresta från Belgien bjöd mig. Tre signalkräftor och en ale från Nynäshamn till dem. Sedan stekt rödspätta med brynt smör, rödbetor och kapris. Ett glas Pouilly-Fuissé, ni vet det där burgundiska vinet som nästan heter som ett från Loire, till fisken. Det är den godaste stekta fisk jag ätit. Vinet passade ganska bra till, möjligen att jag gärna hade haft lite mer av ek.

Under lunchen berättade jag om det dolda felet i min lägenhet så jag kan lika gärna berätta om det för er också. I korthet; vägguttaget som diskmaskinen ska kopplas in i kan inte användas för att sladden som skulle leda ström till det står inte i förbindelse med någon strömkälla. Den slutar i tomma intet bakom en kökslåda. Jag upptäckte detta när jag för första gången skulle använda diskmaskinen häromkvällen. För att få ström tog jag istället en förlängningssladd till ett av uttagen ovanför diskbänken. När jag ringde de förra bostadsrättsinnehavarna påstod de att det var så redan när de flyttade in och att de alltid använde en förlängningssladd. De hade de gärna fått berätta redan när vi träffades för att skriva avtalen i fjol.

Nåväl, jag ringde min mäklare som tyckte att jag kunde ta dit en elektriker för att fixa elen och sedan skicka räkningen till de förra bostadsrättsinnehavarna. Om de skulle trilskas så kunde jag stämma dem. Det sista jag skulle vilja göra är att stämma någon, jag har en känsla av att jag skulle förlora och tvingas pynta avsevärda rättegångskostnader.

En man som satt vid bordet bredvid lade sig i samtalet och berättade att jag skulle förlora enligt en dom i högsta domstolen för några år sedan. Man måste undersöka i princip allt i elväg innan man skriver på pappren. Det kallas undersökningsplikt.

Det finns inga dolda fel i de rätter som serveras på Hambergs. Däremot så är det mjuka brödet lite trist och det syns redan i korgen.

2011:47 Galet hus

Jag gjorde min sista dag, blev avtackad med tal och presenter och hade sedan fest på kontoret med några kollegor till halv tolv. Ingen diet tillämpades men spotifydiscodansandet förbrände med största sannolikhet de kalorier som fanns i chipsen, jordnötsringarna och vinet. Jag förstår inte varför vi fortsätter att envisas med den jönsiga enheten kalorier, för övrigt. Och nu när jag kollade upp såg jag att "vi" inte alls fortsätter med kalorier utan att kilojoule och megajoule används i näringsrekommendationer. Som vanligt är jag alltså ute och cyklar. Men igår, under ovädret, cyklade jag inte utan tog faktiskt taxi hem hit.

Och nu sitter jag och funderar på om jag ska gå ut med världsmästaren ikväll. En begynnande förkylning och en krasslig världsekonomi talar emot. Ett dåligt omdöme talar för.

Puycheric Syrah (nr 2209)

Mad House Riesling (nr 6474)

2011:46 Strippskolan

29/7. På Bastard var vi. Därinne satt Magnus bekvämt i en fåtölj, med sitt glas vouvray på bordet framför sig och läste. Jag slog mig ner och beställde samma loirevin. Det smakade som en sofistikerad men mindre "fet" Le Chenin.

Jag hade cyklat 64 kilometer under eftermiddagen så jag drack ett par deciliter vatten för varje läppjing av det fina vita. Den långe servitören som lät mig prova en uppsättning viner i fjol när jag var här betjänade oss och han berättade omsider att bordet stod klart.

Nu skulle jag, om jag hade varit mer på humör för att skriva, kunnat utvidga den här bloggposten till att handla om de grillade sardinerna, den dillköttsliknande kalvrätten på svans och tunga, och det söta från Coteaux du Layon som jag drack till ostbrickan. Eller den förträffliga servicen. Kanske om den lakritsmörka smaken av spiskummin och stjärnanis i chutneyn. Men förmodligen inte om osten som smakade kinesiskt hirsbrännvin.

Men trots att det bara är 14 dagar sedan så förmår jag inte frambringa den rätta känslan för det som var.

Min telefon höll på att ladda ur men jag hann skriva en statusuppdatering "är på Bastard. Det är bra. Ni vet att jag älskar underdrifter och vet då att förstå föregående mening rätt."

Jag gjorde Magnus sällskap när han gick ut ur lokalen för att röka. Ett par tjejer som så ut att vara kring 20 kom fram till oss. "Vet ni var striptease-skolan ligger? Vi skulle dit och ta lektioner." Av någon anledning svarade jag "I wouldn't know". Tyckte att frågan var märklig.

Dagen efter berättade jag om detta för A och B. "Proffs" trodde A. Naturligtvis.

Personalen bjöd oss på en citronsorbet med olivolja. Vi hängde med M och M + deras Stockholmskompisar i baren en stund. Jag följde Magnus till stationen och gick sedan hem till S:t Knut.