2012:18 七岁

Den här bloggen fyller sju år idag, det är ett konstaterande. Jag skriver inte så ofta längre. Mitt alltmer sparsamma bloggande har flera orsaker. Mitt intresse för vin är inte lika starkt som när jag inledde mitt bloggande, andra sociala medier har - på gott och ont - fått större betydelse och jag är inte längre helt anonym. Det sistnämnda har den konsekvensen att jag inte längre känner mig fri i mitt skrivande. Jag måste helt enkelt ta hänsyn till fler omständigheter nu än tidigare. Att nätet inte kan ersätta umgänge away from keyboard är för mig relevant i så måtto att jag fortfarande behöver platsen mellan skål och vägg. Där jag tillsammans med de som jag gillar tillåts vara osaklig, svepande och kategorisk. Jag tycks nämligen ha det behovet. Vilka frustrationer och aggressionshämningar det kan bero på kan jag roa mig med att fundera över. Det är inte lika intressant för dig, käre läsare.
Jag har flera gånger övervägt att sluta blogga men det kommer troligen inte att ske. Om jag upplever något som måste delas med fler än 140 tecken eller med hjälp av en statusrad i det där nyligen börsnoterade bolagets buggiga medium så är bloggen bra att ha. Men jag kommer bara skriva när jag vill. Och det kommer inte alltid handla om vin. Det blir bäst så.

David Bowie – Seven