2012:19 Riket

I slutet av april träffade jag den lärare som jag tog privatlektioner för i Peking under ett och ett halvt år. Vi hade i och för sig träffats några gånger sedan dess. Hon var här i augusti 2009, sedan bodde hon här i fjol och nu bor hon här igen. I fjol blev det bara två gånger. Här och här förresten, hon bor i en sörmländsk småstad men kommer till Stockholm under helgerna för att undervisa. Då, i slutet av april, gick vi till Pelikan och åt gubbröra och fläsklägg. Jag ville att hon skulle äta något typiskt svenskt. Dagen efter for vi ut till Storholmen där M:s familj hyr ett hus under vår och sommar. Jag ville att hon skulle träffa några av mina vänner. Hon påstod att det inte fanns lika vackra platser i hemlandet. M tvivlade.

Igår sågs vi igen. Vi var på Ciao Ciao på Scheelegatan där jag åt linguini putanesca och drack ett glas pinot grigio. Hon åt någon kycklingpasta och drack en mellanöl. Vi gick sedan en promenad genom stan. När vi ses pratar vi mandarin. Hon är bra på engelska och har lärt sig mycket svenska under den här tiden men det är mandarin som gäller när vi ses. Jag lägger emellanåt in engelska ord när jag inte kan eller när jag tillfälligt har glömt. Det är både roligt och ansträngande. Jag undrar ofta hur hon ser på Sverige - ett litet, förhållandevis rent land där gatorna i de mindre städerna är så gott som folktomma på kvällarna, där det inte finns några stora bullriga restauranger och där många människor har en förhållandevis hög levnadsstandard. Skulle hon kunna bosätta sig här?

(Senare på kvällen var jag åter i den vuxna stadsdelen Kungsholmen, den här gången hemma hos advokaten som bjöd på nyazeeländsk riesling.)

Saint Clair Riesling (nr 6456)